Länet levererar!
Sista självande semesterdagarna... Lite vemodigt är det allt men det har varit kanonbra på alla sätt. Ett par soldagar till hade inte varit fel men de kanske kommer?
Igår lämnade vi i alla fall det sura vädret och åkte på en fin liten roadtrip i södra länsdelen. Jag har alltid velat se Drakryggen - en av de mäktiga niporna längs Lögdeälven - så vi packade ryggsäcken och gav oss iväg på tur!
Och det var en storslagen formation - belägen några mil från Bjurholm. Man kan köra bil nästan fram till toppen men vi promenerade sista biten.
Begreppet "nipa" är inget jag är hemtam med men så kallas den erosionsbrant av sand som i vissa fall uppstått när inlandsisen smälte och landet höjde sig ur havet. Resultatet blir att älven flyter fram mellan höga sandbankar.
Igår lämnade vi i alla fall det sura vädret och åkte på en fin liten roadtrip i södra länsdelen. Jag har alltid velat se Drakryggen - en av de mäktiga niporna längs Lögdeälven - så vi packade ryggsäcken och gav oss iväg på tur!
Och det var en storslagen formation - belägen några mil från Bjurholm. Man kan köra bil nästan fram till toppen men vi promenerade sista biten.
Begreppet "nipa" är inget jag är hemtam med men så kallas den erosionsbrant av sand som i vissa fall uppstått när inlandsisen smälte och landet höjde sig ur havet. Resultatet blir att älven flyter fram mellan höga sandbankar.
Coolt! Och ganska brant till att börja med.
Maken kastade sig givetvis ut först!
Ja, ni ser ju att några har gått före oss... Trädens rötter ligger väldigt ytligt.
Man kan gå en längre vandring - upp till 85 km om man har lust - men vi knatade på i området och det fick räcka.
Fascinerande landskap!
Och längst ned rinner Lögdeälven. Vackert!
Om inte området varit så fullt med andra vandrare hade man kanske kunnat höra en banjo här... haha! Men det var som tur är tyst.
Tillbaka uppåt igen! Den här tallen klängde sig fast på toppen.
En av mina mindre graciösa klättringar... haha!
Längst bort ser ni toppstugan där vi började vår klättring nedåt. Det fanns flera möjligheter att ta sig ned och upp igen.
Himlastegen var en brant trappa med 118 trappsteg.
Jodå, det kändes... men är ju bra för rumpan!
På väg tillbaka igen och då satt det fint med medhavd lunch och utblick över landskapet. En superfin utflykt! Vi gillar att vandra omkring och se nya vyer och det blev en kalasdag.
Vi körde ju längst efter "Konstvägen sju älvar" och när vi närmade oss Umeå igen så dök "hägringen" upp:
Ja, konstverket av Kent Karlsson heter så. En kyrka klädd med spegelglas mitt på en myr. Riktigt fin!
Vi åkte sedan vidare till Gamla Salteriet i Obbola för att se hamnområdet och köpa lite nyfångad fisk.
Det blev en kaffe i solen och inköp av filead abborre! Tur att vi hade kylbag med oss... Vi stannade dessutom på hemvägen för att plocka lite kantareller så när vi kom hem kände vi oss rika på många sätt.
Kvällsmacka med egen färskpotatis och stekt abborre smakade hur gott som helst!
Ska jag sammanfatta semestern så har den bestått av massor med goda middagar och desserter. Sötsakerna har kanske blivit för många men vi har fortsatt vårt idoga motionerande och börjat varje dag med promenad och löpning i motionsspåret. Det har varit sååååå härligt!
Stort tack till bästa maken, både för en fin semester och för sällskap och stöd i spåret! I ärlighetens namn erkänner jag att det ju har varit bättre och sämre dagar. Vissa med lätta steg och andra så långt ifrån en gasell man kan komma... haha! Men trägen vinner och det här fortsätter vi med!
Imorrn ska jag göra bort lite pappersarbete och på måndag är jag tillbaka i selen igen. Ha det bäst alla! :)