Till topps!

Hemma igen efter fantastiska dagar. Den här semestern var, som maken uttryckte det, jättelyckad! Jag instämmer helt och fullt. Rätt tid att åka om vitsen är att koppla av och vila.

Men allt har väl inte varit jättelyckat:


Den här wefien från i fredags har t ex tappat ansiktet... Haha!

Och gårdagens väder började lite tveksamt:


Mörka moln över Baska Voda till frukost... Men vi har ju haft helt fantastiskt väder i sex dagar och deppade inte.


Dessutom klarnade det upp och vi fick några timmar på stranden. Tre böcker har jag läst ut och det är ett bra tecken på lång vila. Inget smink, nästan inget jobb och minst en mils promenad varje dag. Lovely!


Regnet skulle enligt prognosen inte kommer förrän senare på eftermiddagen så vi njöt av det stilla vågbruset så länge det gick.


Veckans badboy innan det var dags att gå upp för lunch! Och med lite nytankad energi satsade vi på en utflykt upp till Topići - en liten bergsby några kilometer rakt upp. Nja, kanske inte rakt, men i alla fall i kraftig uppförsbacke.
 
Molnen hängde tunga men inte så mörka. Bara att gå. Och träningskläder ska väl ändå bli blöta?
 

Bergsgeten har stegat iväg... 


Hemmagjord skylt på vägen. Taggtråden var dock lite oroväckande...


Maken pekar ut målet... Haha! Nej, fullt så högt upp skulle vi inte.
 

Jag försökte föreslå att jag skulle få åka vagn sista biten men fick inget gehör.
 

Härlig ginst doftade underbart!
 

På väg! Jag har verkligen uppskattat vårt knatande runt området.


Vätskepaus är aldrig fel.


Intressant med kottar som växer på stammen... Ser ut som om gran och tall växer på samma stam, men så är det förstås inte.


Det skulle vara gott om fåglar men vi såg väl inte så många. Vanlig hederlig hackspett fanns i området - och turturduvor! 


Intressant märke på vägen. Kanske inte alla klarade stigningen? 

Ett träd helt klätt i murgröna! 
 

Och till slut var vi framme - gruvligt svettigt men härligt!


Det fanns en restaurang där uppe men den var tyvärr inte öppen.


Ganska nöjd om jag får säga det själv. Men det bästa var ju utsikten:


Hahaha! Ibland kan det här vara det finaste man kan se...


Enstaka hus som det här lilla. Notera gärna att vänstra delen av dörren är kapad och betydligt smalare.


Nöjd och fin man! Han kan gå hur långt som helst...


Lite vyer på vägen ner.


Ja, ni ser ju lutningen...


Vallmo.


Flera blommor liknade våra nordiska men den här maskrosbollen var dock tio centimeter i omkrets!


Hej då!


Den här bilden blev kanske inte så bra - men jag såg smal ut... Haha!


Väl nere hade Ulf framtiden utstakad! 


En annan fin dörr på vägen ner.


Och utanför Konzum annonserades ett lokalt El Clasico - mellan Baska Voda och Tućepi. Synd att man missade det derbyt.


Och lagom till middagen tätnade molnen men ljuset var otroligt fint!


Vi avrundade lördagkvällen på favoritrestarurangen. Jag åt en torskfilé med risotto och ärtpuré.


Ja, ni ser ju hur sugen jag är... Och Ulf tog en marulk med pumpa och zuccini. Jättegott!


Och nu hade kocken märkt upp desserten så att vi inte skulle glömma att stället hette Matrioska. Fint! 


Vandring hem i ett lätt regn som ökade på under natten. Orterna söderut hade fått åska men vi klarade oss. Jag hade annars sett fram emot ett riktigt oväder. Det är lite häftigt.

Med den här vandringsbilden säger jag hej då från Kroatien! Det kan hända att det kommer fler bilder framöver men det här blogginlägget har legat och väntat till hemkomsten då wifi-uppkopplingen inte varit den bästa.

En kanonvecka där vi ätit gott men inte särskilt onyttigt. Jag älskar ju chokladcroissanter men de åt vi bara första dagen. Sedan började vi kalla dem för nektariner... Haha!
 
Nu väntar hektisk arbetsvecka och jag har börjat så smått redan ikväll - men först hockeyfinal. Betydligt roligare med svenska speakers. Igår såg vi slutet av matchen på en tysk kanal...
 
Tack och hej eller "hvala i doviđenja"!