Söndagsfunderingar

Ibland känner jag alldeles för mycket. Funderar över andra människors känslor och reaktioner, tar åt mig, reagerar, bearbetar informaton och tror inte sällan att det är mig det är fel på. Men det behöver ju inte vara fel. Det kanske bara är annorlunda. Det svåra är dock att låta känslan skölja över en och sedan låta den gå tillbaka medan man själv konstaterar att "det hände", jag noterar och går vidare. 
 
Vanligare är att jag blir ledsen eller arg, reagerar med att krypa in i ett hörn och vänta där tills styrkan kommer tillbaka. Och som tur är går det ofta rätt snabbt. Men jag är definitivt en känslomänniska med ganska tunt skal. Läste någonstans att sådana människotyper ofta betraktas som rätt hotfulla - hos de som inte har så nära till sina känslor. Hotfull? När jag bara känner mig fel?
 
Men. Livet är ju till för att vi ska träna oss, och utvecklas. Jag ska träna på att inte ta åt mig av allting. Träna på att inse och säga att; "Jag är så här - lite annorlunda men användbar, ibland svår att förstå sig på - men definitivt inte fel." När jag tänker så och följer "flowet" så mår jag också bäst.
 
Anledningen till mina funderingar är ofta mitt skrivande. Vill ju vara rolig men också att det ska finnas en viss substans där jag lär mig nya saker om mig själv och omvärlden - som också kan vara till nytta för andra. Går det? Ja, ibland. Men vissa gånger blir det snurrigt och komplicerat. Kanske får samla alla ratade texter i en bok? Men vem fanken skulle orka läsa? Haha!
 
Nåja, i övrigt mår jag utmärkt och tänker att vi alla är rätt - på vårt sätt. Vi är inte stöpta i samma formar, vi har inte samma liv och vi har inte samma drömmar. Men vi är inte fel - vi är bara olika. 

Tog dock en paus och fastnade framför TV:n och reprisen av Lalehs konsert på Globen. Hon är bara för magiskt bra! Blev lika lycklig nu och tänker att hon säkert brottats med samma frågor (om att vara rätt) men kommit ut med ett resultat som är mer slående än Socker-Connys järnrör. Världen häpnar och förundras!
 
Så där ja! Nu kan jag konstatera att söndagen nästan passerat, att väskan är uppackad, tvättmaskinen körd och att hostan och snuvan biter sig fast trots att vi fick skratta som tusan igår afton till Mammas nya kille. Man tycker ju att glädje och skratt borde göra alla friska? Men jag fortsätter kämpa.


Glad!

Ska plugga lite text nu då vi ska åka på turné igen med "Lyckligare nu" den här veckan. Ser fram emot nya publikmöten i Överkalix, Övertorneå, Hakkas och Ullatti. Spännande! Känner ni någon som bor i närheten så tipsa!


Ska bli underbart att få spela igen tillsammans med den här spjuvern! Ses imorrn Kågis!

I övrigt säger jag som Robin Williams: