Annorlunda utflykt!

Jag har verkligen semester nu. Bloggar när det passar (men gör det till slut då det ju är mitt eget "kom i håg") och just nu sitter jag hemma i solen och ser tillbaka på de senaste dagarna och ett vldigt annorlunda utflyktsmål; Kyrkö mosse!

I måndags vaknade vi alltså upp i Simrishamn, började med ett besök på Kiviks musteri, passerade Kiviks marknad som öppnade samma dag (bara ett jättestort fält med knallar...) och körde vidare till Småland där vi siktade på Tingsryds kommun och Bilkyrkogården som ligger i Ryd. Kanske var det maken som lockades mest men jag gillar ju också saker som sticker ut.
 

Vi möttes av ett fint ekipage på parkeringen som knappast platsade bland skrotbilarna - men väl bland entusiasterna.


Maken nöjd!


Och jag lite orolig över att någon skulle koppla ihop Knasen med skrotet... Haha!
 

VI började med att promenera ut på mossen men det var ordentligt surt och hittade sedan en väg in till hela härligheten som kantades av gamla uttjänta bildäck. Passande vägvisare.


Och så började det. Den ena skrotbilen efter den andra mitt i en skir grönska som gjorde att det fula blev vackra stilleben.


Det såg ut som om naturen tagit över och fast man vet att plåten knappast kommer att återgå till grönska så var det fascinerande att se.


Och en bubbla... Min första bil... Den hette Folke och när den krånglade kunde jag stanna, slå näven i taket och säga "Folke, för helvete..." Då startade den igen. Haha!


Mannen som anlagt hela det hr området hette Åke Danielsson och han köpte på 30-talet den här mossen för att utvinna torv. Det här är förmodligen den gamla fabriken. Tyvärr minskade lönsamheten och han gav sig in i skrotbilsbranschen där han köpte in skrot, mekade och sålde reservdelar. Men han var miljömedveten och hade tömt alla bilar på farliga oljor, batterier och annat som kunde förorena. Kanske var han en pionjr inom återvinning?


Åke blev äldre och 1974 köpte han in sin sista skrotbil. Han sålde reservdelar ett tag men fick till slut flytta från sitt 12 kvadratmeter lilla hus på mossen och in till ett hem. 


Kommunen var väl inte glad över det här skrotupplaget och ville i slutet av 1900-talet att hela området skulle tömmas. Museichefen i Växjö tyckte istället att det skulle bli ett kulturreservat - och så blev det.


Numera kommer folk från hela världen för att titta på Bilkyrkogården som intymmer 100-tals olika skrotbilar.


En del är mest bara skrot... Men hallå! Där sitter ju maken! Haha! Han tog en tur men fick följa med hem igen!


I en del andra vrak kan man faktiskt skönja ursprunget. 40-tal?


Naturlig inramning.


Huva ligen... Ja, ni kanske tycker att det ser hemskt ut - men det var faktiskt andäktigt att gå omkring där!


Sorgligt på något sätt...


Hotfullt?


Intressant ur fotografisk synvinkel.


Husbil någon?


Det kändes som att kliva in i ett svartvitt fotografi.


Magert med färg och mer kraft i naturen än i bilmotorerna.


Skirt och vackert!


Fastkörd.


Another one bites the dust?


Men det är väl som Ernst brukar säga (jag kommer inte att citera honom igen!) att i det enkla bor det vackra. 


Rost kan också vara vackert.


Eller hur?

En ovanlig utflykt där vi blev ganska tagna av historien. Klart värt ett besök om ni har vägarna förbi Småland! Det är ju sådana här guldkorn man minns efter semesterns slut.

Vi körde vidare, stannade i Älmhult och åt köttbullar på original-IKEA och körde norrut. Här passerade vi Gränna och Brahehus.

Det skulle bli en lång dag. Vi hade tänkt stanna till i Askersund men den fantastiskt fina ställplatsen i hamnen var fullbelagd så vi kom oss ända till Västerås. Mer än 60 mil och massor med upplevelser utan att vi någon gång känt oss stressade. En superfin dag!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0