Slutsemestrat!

Igår kväll var vi ute lite tidigare för att ta bilder och säga hejdå till Nice - för den här gången. Vi har blivit så förtjusta att vi garanterat kommer tillbaka! Nice har både bad och stad och vi gillar den kombon. Dessutom kan man ju med tåget ta sig ganska snabbt till närliggande orter. 

Och vi stannade en stund på Place Masséna där statyerna inte hunnit tändas ännu och den här låg lite skitigt till... Haha!

Något som ni kanske inte visste är att Jaume Plensa (som gjort Nomade i Antibes) också är mannen bakom de här effektufulla installationerna. Göteborg har också några stycken men här kanske de är mer iögonfallande då torget i sig är så öppet och ger dem plats. 
 

Ja, här var var skymningen på G och därför också färgerna. Jag undrar om de samtidigt är solfångare och ger energi till sig själva? Vore ju en bra lösning i en så här solstark stad.


Skymning och mera vatten. Det blir nog lite tjatigt men vi kan hänga här en timme varje kväll. Måste nog tyda på att vi kan koppla av? 


Ibland kan man bara stå där och se allt förändras om och om igen. Huset i bakgrunden är förresten Turistbyrån! Bra läge!


Godnatt torget!

Och hej då vattnet!

Imorse fick vi också säga adjö till hotellet som var mycket enkelt men hade fina grannar - Louis Vuitton, Sonia Riekel, Max Mara och Chanel... Jag gick faktiskt aldrig in. "He lönsch int'!"


Vi åkte iväg på förmiddagen och mellanlandade i Zürich några timmar. Här passerade vi Mont Blanc och Matterhorn. Läckert att det ligger snö.
 

Och efter ett par timmars jobbande kunde vi glädjande nog kliva på planet till Stockholm! Swiss Air var alldeles utmärkt (om man bara ser till det faktum att de delade ut choklad) men också försenade hela tiden. Jag kopplade dock upp mig på internet till slut och har nu fri tillgång i sex månader... Bara att boka resor alltså! Haha!
 
Förseningen från Zürich berodde på en familj med 18 ungar som kom för sent och var så glada att de kom ombord - men sedan inte hade så bråttom att ta plats... Då var klockan en minut efter avgångstid... Sedan levde ungarna rövare hela tiden. Den yngsta skrek halva vägen (tjurgråt utan tårar) och de större syskonen pratade bajs och jävlades med varandra.

Och inte EN gång sa föräldrarna till på skarpen... Jag hade tänkt göra som i V75-reklamen då hästen sitter och ser TV i förtältet och en man kommer in och frågar om det blir många som ska se? Nej, säger hästen, det blir nog bara jag. MEN SÄNK LJUDET DÅ!!! Haha!

Ja, det hade varit roligt men jag valde den enklare vägen och tog fram öronpropparna... Nu är vi framme på Arlanda och jag och Kågis har just skjutit fram repstart till lunch imorrn. Blir heeeeelt perfekt med sovmorgon!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0