Jobbar på - och vilar!

Ett par fina föreställningsdagar på Skellefteå Lasarett är avslutade och jag blir så glad över alla möten med underbara människor!
 

Den här finingen är naturligtvis inräknad! Han fick en kommentar av en i publiken som tyckte att han såg ut som "den snälla killen som aldrig kan ha gjort någonting illa i hela sitt liv...". Det är fint beröm som förpliktigar Kågis!

Men hallå... Om Kågis får beröm som den snälla killen... Vad är då epitetet på mig?
 
Den elaka kärringen...? Haha!

Nej, att andra får beröm behöver inte betyda att jag är dålig. Och Kågis är värd ALLT! Igår firade han nämligen 20 år sedan sin första premiär på Västerbottensteatern! Vi gratulerar å det grövsta och konstaterar att han är en av få kulturarbetare i Skellefteå som livnärt sig som frilansare sedan dess. Snyggt jobbat!

Ja, första premiären för honom som skådis var förresten "Mjölkpallen" av Roland Hedlund i regi av Gunnar Eklund. Så nu vet ni! Och vem var producent? Joooooodå, det var jag. We go way back... Nästa år är det faktiskt 30 år sedan jag började jobba med teater på heltid, och 35 år sedan jag började stå på scenen offentligt. Tänk vad tiden går. Tur att jag började som spädbarn... Haha! Ja, min farfar sa faktiskt redan när jag knappt var ett år att "fleicka derna, hon jer som en tiaterpjäs!"
 
Och hur gick föreställningen igår då? Den här boktiteln säger väl allt:
 
 "Det bästa som hänt oss!" Haha! Det här borde vara "en bok för alla".
 
Annars är jag rätt trött. Sov länge igår och åkte sent på lasarettet. Idag var jag uppe med tuppen och åkte samma väg för att ha Vårdplaneringsmöte med mamma. Nu ska hon ju snart få åka hem och då vill vi att hon får den hjälp hon behöver. Hon hade lite svårt att fokusera och är väldigt nyfiken på allt som händer runt omkring men jag tror att vi fick med det mesta.
 
Sedan åkte jag hem och sov en timme till... Nice! Nu ska jag piffa upp mig och åka ner på teatern igen. Sista offentliga föreställningarna torsdag och fredag kväll - blir både roligt och lite vemodigt. Men jag vet att jag kommer att spela den här föreställningen så länge den behövs - för det gör den. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0