Utmattad men fylld av känslor!

Den här veckan har kännetecknats av rätt mycket jobb och igår vaknade jag upp heeeeelt utmattad... Men det är inte så konstigt och jag måste bara lära mig (igen!) att lägga in vilopauser... Det knepiga med att vara egen företagare är ju att man då och då får stå ut med viss ketchupeffekt. Antingen kommer inget eller så får man hugg på allt. Sedan är ju "problemet" att jag också älskar mitt jobb! 
 
Så här högtidliga och snygga var vi i alla fall på den senaste galan! Kul med lite glitter också!
 
Men det är ju Berättarfestival den här veckan och jag hade givetvis anmält mig till den utmärkta konferensen "Tell me a story". Förra årets upplaga var mycket bra och den här skulle också inledas av en kär vän jag verkligen respekterar!


Trött, men FÖR nyfiken för att missa!


Marie Mandahl och Robert Herrala inledde och fungerade som värdar. Trevligt, trivsamt och smart! De vet vad det här handlar om och det känns oerhört bra att ha dem vid rodret.

Själv var jag något sliten och hann både tappa telefonen mellan bänkarna, få västerbottensost över min svarta byxor och slutligen med foten tippa kaffekoppen över kanten så att den stannade och rann ut under stolsraden framför... Jag skrattade också alldeles för högt, prasslade mig ut för tidigt, tappade saker på vägen och var allmänt "borta" - eller kanske "jobb-bakis"... Hög tid att sova mer.

Nåja, jag fick i alla fall lyssna på fina, kloka och helt fantastiska:
 
Stina Oscarson! Den här kvinnan är faktiskt "mer än männisch" och har sådan insikt om kulturens betydelse! Hon är orädd, saklig, insatt, smart, kan dra slutsatser av det mesta som händer och blir aldrig svarslös. Jag är djupt imponerad och känner stor respekt för en tjej som verkligen vet vad hon vill! 

Vi har känt varandra sedan hon under gymnasiet tillbringade en lång praktikperiod hos mig på teatern. Hon hade redan då bestämt sig för att teater var det hon brann för och ville satsa på. Sedan dess har hon målmedvetet jobbat sig framåt, frilansat som regissör, dramatiker, kulturdebattör, haft en egen teatergrupp, jobbat med nycirkus, varit regiassistent till Suzanne Osten på Unga Klara, varit konstnärlig ledare på Orionteatern, till valet 2014 skrivit Handbok för en ny kulturminister och de sista åren varit chef för Radioteatern - och hon är inte ens 40! Numera är hon krönikör i DN och har sitt finger med i det kulturpolitiska spelet på många plan. Respekt Stina! Du är helt fantastisk!

Nu hade hon bråttom hem men kommer tillbaka i april för att föreläsa ännu en gång och då ska hon både se min föreställning och hinna med en fika! Längtar efter långt och härligt samtal om livet! Jag fick också rätt bråttom hem då jag kände att jag bara måste sova igen ett par timmar. Därför blev det inte heller någon fest igår men en bättre dag idag med en fin föreställning och ännu finare publik! Jag får träffa så underbara människor!
 
Men jag får ju också träffa människor jag irriterar mig på. Jag är fortfarande arg efter att i afton ha stött på Norrans förre VD och styrelseordförande Cal Wiktröm på torget. Vi brukar stanna och växla några ord men idag diskuterade vi fotografernas situation på tidningen och han hävdade att de inte alls behövs eftersom alla numera kan ta bilder med sina telefoner... Gissa om jag jag ifrågasatte kvalitetstänkandet?? Och planeringen av arbetstiderna?? Hur kan några som inte behövs inte ens få en schemalagd lunch?? Aaaahhhhhhgggghhhh! Man kan ju bli mörkrädd för mindre! 
 
Men nu samlar jag ihop mig och ser fram emot en lång natt. Är fortfarande sååååå trött. Blev också lite sorgsen när jag hörde att förre nobelpristagare Tomas Tranströmer har avlidit - älskad av många och med förmågan att verkligen brodera med orden. Avslutar därför dagens blogg och höjer humöret med en dikt jag verkligen gillar:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0