Damernas!

Idag vill jag hylla kvinnorna - och det finns det all anledning att göra! För varje dag som går upptäcker jag bara fler och fler fantastiska kvinnor, både offentligt och i min närhet, som är värda att höjas till skyarna! Vilken enorm kraft! Känner mig rik på något sätt! Och kanske också lite arg... men det tar vi senare.

Börjar med en lokal hyllning av oerhört kompetenta Lillemor Skogheden som jag träffade på teatern häromdagen! Hon har ju regisserat "Mens Night 2" åt oss, är till vardags Amatörteaterkonsulent på Västerbottensteatern och som utmärkt regissör har hon nu också gjort "Välviljans Pris" som ni inte får missa under Berättarfestivalen!


Lillemor i teaterns nyrenoverade fikarum blir "Veckans Kvinna" - en ny kategori som jag får anledning att återkomma till!

Om jag ska övergå till dagen så var det en trött producent som satte sig i bilen och körde ner till Umeå i morse... Himmel vad jag längtar efter att sova - och jag hoppas att min kropp och hjärna nu hör detta och låter mig ha en riktig sovmorgon imorrn! Men jag var inte helt ensam idag. Fick sällskap nånstans i Robertsfors:
 

Upptagen och orädd! Eller bara våghalsig? Den rörde sig i alla fall inte ur fläcken...

Framme i Umeå på Scenkonstdagarna träffade jag sååååå många bekanta från min gamla teaterkarriär! Det var ju utbudsdag för arrangörer och producenter och många har nog varit med i gemet sedan mitten på 80-talet då jag började på Västerbottensteatern! Kul!


Här snubblade jag över Åsa Ekberg som numera är Konstnärlig ledare på Estrad Norr i Jämtland. Då var hon fantastisk skådespelare på teatern i flera omgångar. Hon har sedan dess börjat regissera med den äran och den senaste sommarteatern "Tre Kärlekar" var hennes verk! Henne vill jag också höja till skyarna! Till höger om henne ser ni spjuvern och utmärkte skådisen Ingmar Virta från Teater Västernorrland som gör gammgossen Leif i deras föreställning "Rykten på bygden" som ska ingå i Norrländsk Passion! Duktig även han - men inte kvinna...


Och tror ni inte att jag snubblade en gång till och träffade underbara Gunnel Sjöberg som var Länsteaterkonsulent i Västerbotten och en så gooooood samarbetspartner! Vi har gjort många roliga arrangemang tillsammans och hon är klok, kunnig, varm och bara en så go' människa! Kramar på dig!

Ja, jag träffade många fler men hann inte ta bilder. Jag var ju tvungen att äta också... Haha!


En trappa upp träffade jag Teater Bartolinis - denna feministiska duo som gör sjukt roliga och viktiga föreställningar med en humor som ibland är på gränsen, men vass! Ska se dem framöver eftersom jag missat deras "Fishtank".

Sedan var det dags för mig och Med att äntra scenen och berätta om den Norrländska Passionen! Den här gången var tidsschemat ännu tightare och jag ställde timern innan jag gick upp på scenen. Klarade mig på sekunden tror jag! Det gick otroligt bra och blev ett kul och avslappnat möte! Välkomna allihopa på vårt teateräventyr! Ja, jag skröt ju om att vårt projekt är det enskilt största under hela Umeå2014 men efter mig kom Norrlandsoperan...

På min tid, nån gång före kriget, så var Norrlandsoperan alltid "världsmästare" och de enda som inte behövde följa turnékraven som annars finns på alla regionteatrar (jo, Västerbotten har två! Norrlandsoperan i Umeå från 1974 och Västerbottensteatern i Skellefteå sedan 1980). Jag minns en slagdänga som gick om förre informatören när norrlandskollegorna hade presskonferens i Stockholm och han blev recenserad i DN: "Som en goddagspilt bland sina i övrigt missförstådda kamrater, satt..." Ja, inga namn, men de fick alltid press och alltid publik och allt var toppen... och ja, ni förstår. Jag är inte bitter på något sätt men skrattade igenkännande för mig själv när Operan presenterade sitt projekt:


Naturligtvis var det ett ännu mer speciellt projekt! En världsunik utomhusoperauppsättning av "Elektra" på I20:s kaserngård! Flera hundra statister och 280 000 liter blod(!) som ska rinna varje föreställning med byggkranar och otroligt coola ingredienser. Ska bli kul att se - men jag är glad att vår presentation låg innan! 

Fast mest tänkte jag på hur de fått pengar till allt detta. Vi har naturligtvis sökt bidrag både här och där men det har minsann inte varit enkelt. Och ännu värre är det ju för alla fria grupper som garanterat skulle ha kunnat göra massor med uppsättningar för den summa som operans projekt kostar! Men nu ska jag ju inte gnälla utan bara hylla! Därför övergår vi till nästa kvinna - som är två!


Teater Bartolinis på scenen där de presenterade både Fishtank och den kommande pärlan om Siw Malmqvist! Saga är ju en fantastisk sångerska så när hon gick fram till micken för att göra Siwans bidrag till den talangtävling hon vann och som startade hennes karriär så blåste hon alla av stolen! Ja, även Norrlandsoperan... Ibland kan det lilla var så mycket större! 

Märks det vilka jag gillar bäst idag? Haha! 

Måste också notera till handlingen att jag lyssnade på radiosporten på vägen ner och hörde Damkronorna slå Finland och därmed ta sig till semifinal! Bra jobbat! Och vad tror ni kommentatorerna säger? Jo: "Det här kommer att bli en dag för dem att minnas. Något de kommer att kunna berätta för sina familjer, sina barn, sina mormödrar och farmödrar..."

Vad var det där för barnslig och marginaliserande kommentar? Har ni nånsin hört herrlag få den typen av kommentar? Ja, om damerna var heta idag så var herrarna kalla... Men inte lika coola som vår egen Kalla som jag inte hann höra gå i mål men som jag senare har förstått gjorde något övermänskligt i slutet av stafetten! Faaaaaaantastiskt! Och Curlingdamerna slog USA och är också vidare! Vilka insatser och framför allt: Vilka kvinnor!!!


När jag kom hem måste jag också hylla maken! Fick god middag med lime- och honungsmarinerad lax och stuvad potatis med dijonsenap! Supergott! Och såååå skönt att komma till dukat bord!

Gick in på Facebook och gratulerade fina och sååååå duktiga NV-reportern Elisabeth Eriksson på födelsedan'! Hon frågade om jag sett kröninkan i bilagan där hon hyllade en brudbukett som faktiskt var min!


I år är det ju 20 år sedan vi gifte oss och faktiskt 35 år sedan vi träffades! Stort! Tog med den här bilden där man ser två barn till vänster och det tror jag faktiskt är Emelie och Linus Fjällström! Vilka sötingar! Och så unga vi var! Det är myyyyycket vatten som har runnit under broarna sedan dess... Våra egna barn var ju helt magiskt fina den där dagen men de hade bråttom ut ur kyrkan... Haha!


Och här är den: Buketten! Det var de gröna fluffiga bladen som Elisabeth gillade men själv var jag mest förtjust i de långa och smala Kallorna! Och vilken blomma passar bättre idag om inte Kalla! Guld-Kalla! 
 
Därmed är cirkeln sluten och dagens hyllning till fantastiska kvinnor klar! Men det kommer mera! Fast det blir en annan dag...
 
 
 

Kommentarer
Postat av: maria

Jag gillar din kreation på huvudet, skarpt.

2014-02-16 @ 01:20:12
Postat av: Eli

Haha, fantastiskt att få se hela buketten! Mitt tolvåriga jag hade blivit ännu mer imponerad om jag hade sett helheten, tror bara att ungefär en tredjedel syntes på tackkortet.
Och tack för de fina orden! :)

2014-02-16 @ 02:27:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0