Käre värld...
...eller herre djävlar! Ja, igår blev det ingen tid för bloggning eftersom jag satt klistrad vid datorn i nästan 15 timmar för att hinna färdigställa pappas diktbok! Deadline var idag 8.00 och den gick iväg 01.30 i natt! Puuuuuuuhhhhhh! Jag var helt krossad - men så övertygad om att den skulle bli färdig att jag nog hade suttit uppe ännu längre om det hade behövts! Det kändes hur som helst stort att han efter så många års skrivande äntligen ska få se dem på pränt!
Som tur var kom syrran över och bidrog med både bilder och korrekturläsning. Det behövdes! Roligaste felskrivningen var väl den på bondska när han i dikten skrivit "ve vål" (vi måste/bör/ska). Där hade jag på tre ställen skrivit "vev ål"! Haha! Undrar hur den vevade ålen ser ut...
Som tur var kom syrran över och bidrog med både bilder och korrekturläsning. Det behövdes! Roligaste felskrivningen var väl den på bondska när han i dikten skrivit "ve vål" (vi måste/bör/ska). Där hade jag på tre ställen skrivit "vev ål"! Haha! Undrar hur den vevade ålen ser ut...
Vi hann också jämföra våra magar och jag medger att hon faktiskt är gravidare än mig... Inte för att jag är på det viset men för att det ibland känns så. Måste kanske sluta tänka på det sättet...
Men det tog tid. Och jag hade kunnat göra ännu mer men då hade jag väl aldrig blivit klar. Man kommer ju till en punkt där man antingen måste ge sig eller jobba i flera veckor till. Dessutom kunde man bara välja mellan en del fasta layouter och då blir det heller aldrig som man vill. En trycksak kan man pilla på med hur länge som helst - och ändå är felen det första man ser när det kommer från tryckeriet... Haha!
Ni som vet vad det innebär blir säkert inte heller förvånade över att jag (när jag skulle lägga mig en stund på förmiddagen efter att ha fått bekräftelse att boktryckningen var igång) hoppade upp ur sängen när jag insåg att jag missade att klicka i Sidnumrering!!! Aaaarrrggggggghhhhhhhhh! Det är tamejfan inte sant! Man kunde ha den iklickad hela tiden men då tog det längre tid för sidan att uppdateras så de föreslog att man skulle göra det när man var klar...
Käre värld och herre djävlar och allt vad man kan tänka sig! (Men nej, Jonas, jag slängde inga saker...) Skrev ett snabbt mail, boken hade redan gått till tryckeriet men efter 30 minuter fick jag besked om att de lyckats stoppa den och lägga till sidnumren... Puh!!! Vid det laget var jag rätt slut. Det är jag faktiskt nu också! Känner mig som en av bilderna i boken:
Ni som vet vad det innebär blir säkert inte heller förvånade över att jag (när jag skulle lägga mig en stund på förmiddagen efter att ha fått bekräftelse att boktryckningen var igång) hoppade upp ur sängen när jag insåg att jag missade att klicka i Sidnumrering!!! Aaaarrrggggggghhhhhhhhh! Det är tamejfan inte sant! Man kunde ha den iklickad hela tiden men då tog det längre tid för sidan att uppdateras så de föreslog att man skulle göra det när man var klar...
Käre värld och herre djävlar och allt vad man kan tänka sig! (Men nej, Jonas, jag slängde inga saker...) Skrev ett snabbt mail, boken hade redan gått till tryckeriet men efter 30 minuter fick jag besked om att de lyckats stoppa den och lägga till sidnumren... Puh!!! Vid det laget var jag rätt slut. Det är jag faktiskt nu också! Känner mig som en av bilderna i boken:
"Det står en ensam liten växt på Brinkens innergård..."
Sedan är jag ju lite decimerad också. Har en blåsa på näsan som brukar återkomma och jag kallar den ofta för premiärblåsan eftersom den gärna är stressrelaterad... På semestern... Den syns kanske inte så mycket men den känns... Så här:
Hahaha!
Nej, nu blir det vila tills imorrn då jag får hem Emilia och Abbe i fem dagar! Då blir det inget annat än umgänge och matlagning! Så ljuvligt att få rå om dem! Och till helgen ansluter Oskar och Lisa - lagom till Trästock! Jodå, jag ska dit! Om näsan blivit mindre.. Haha!
Sedan är jag ju lite decimerad också. Har en blåsa på näsan som brukar återkomma och jag kallar den ofta för premiärblåsan eftersom den gärna är stressrelaterad... På semestern... Den syns kanske inte så mycket men den känns... Så här:
Hahaha!
Nej, nu blir det vila tills imorrn då jag får hem Emilia och Abbe i fem dagar! Då blir det inget annat än umgänge och matlagning! Så ljuvligt att få rå om dem! Och till helgen ansluter Oskar och Lisa - lagom till Trästock! Jodå, jag ska dit! Om näsan blivit mindre.. Haha!
Jag känner igen och vet vad du talar om! Förra året jobbade jag "häcken" med en släkttavla som skulle överlämnas som present första helgen i juli När jag höll på med renskrivningen vaknade jag en natt av tanken att jag aldrig hade skrivit in Sidney (En person var bosatt där) upp som ett skott och lusläste bland alla namnen (totalt ca 500) och visst saknades den personen, men allt var frid och fröjd när jag pillat in namnet, trodde jag. Överlämnade presenten under jubel men....efter ett tag mötte jag mottagaren som ville ha ett samtal med mig. Gravallvarligt ville han veta var jag gömt en ny måg? Fattade noll och inget, men det kom fram att jag försett den ensamstående dottern med en sambo! Vad jag vet har han fortfarande inte hittats, fast det kändes förargligt efter det intensiva jobbet och fick väl tas med humor i alla fall.