Lugn och fin...

Ja, det blir man om man bokar in en massage till lunch... Tusen Tack Viviann på TCM för en ytterst välgörande timme! Men så mycket värdefullt arbete blev det inte gjort under resten av eftermiddagen - det är dock smällar man gärna tar!

Men särskilt lugn och fin har jag inte varit den senaste timmen... Kom på att jag skulle betala tavlorna jag köpte på Chrissies utställning och öppnade börsen för att ta fram mitt bankkort - som inte låg där! Va??!! Är det något jag är noggrann med så är det mina kort och jag blev väldigt förvånad! Stulet? Tappat? Spärra? Sablar vilket klantarsel jag är! Åhhhh! Nu har jag vänt upp och ned på kontoret, köket och min bloggdatorplats för att hitta det där kortet. Man blir lätt stressad...

Men jag vet ju att jag hade det i torsdags och betalade lite saker innan jag åkte till revisorn. Kan det ha hamnat i pärmarna? I en jackficka? Kändes osannolikt men jag har gått igenom alla kläder också! Till slut gjorde jag ännu en genomgång av börsen och tror ni inte att det hade hamnat i en smal ficka som jag aldrig sett tidigare. Hur i hela...? Men skit samma. Nu är det återfunnet! Yezzzzz!!!! Men vad var det jag skulle göra nu då? Haha! Jodå, jag kom faktiskt ihåg tavlorna! Men ibland förlägger man saker i förbifarten och när man inte är medveten om att man gör det så kan det faktiskt hamna precis var som helst! Jag har t o m letat i necessären... Man vet ju aldrig.

Men ni kan vara lugna. Klantarslet har fått sitt straff, stressen har gått över och jag har druckit kaffe och ätit ett pecanwienerbröd med lönnsirap. Det var precis vad jag behövde för att lugna mig! Innan dess har vi också ätit rödingfilé till middag:


Skar upp den i bitar och stekte med skinnet kvar. Det ser kanske inte så läckert ut men nu är det bara att lyfta bort skinnet och äta! Jag ugnsbakar oftast fisken men knapersteka är också gott - bara man ger sig innan den blivit torr!

Sedan åkte vi ett ärende på Moröhallen. Jag skulle hämta paket och maken skulle ha ett par saker så han skjutsade mig för ovanlighetens skull. Det blir alltsomoftast jag som tar min bil och han som åker med men det beror nog på att jag är klar först... Hahaha! Nej, det var jag inte idag - heller! Nåja, han har haft sin bil i ganska många år och de senaste 10? 12? åren har samma kasettband rullat i detta fordon! Herregud! Jag bara gapade. Det är i och för sig tur att han har god musiksmak, men ändå...


"London calling"! Still going strong! Sonen brukar kalla makens bil för "The Clashmobile" och det stämmer! Det var fullt ös även idag. Men jag hittade också en annan gammal goding som jag tror barnen har tagit med sig någon gång:


Vårt första och enda kasettband: "Traktorgodis 1"! Vi spelade in detta 1992 och jag gjorde omslaget på den första dator jag hade. Inenhåller bl a inläsningen av min allra första "Stor-Stina" - en unik inspelning men kanske inget mästerverk. Kul ändå att ha ett ex kvar! 20 år går otroligt fort...


I övrigt så är det bara en ovanlig fågel som suttit i en av björkarna på baksidan. Tack vare mina skitiga fönster så är bilden lite "mjölkig" men den kanske inte hade blivit skarp ändå. Vad är det? En skogsduva? Måste vara extremt ovanligt här uppe? Men den kanske är kompis med ekorren och bara på tillfälligt besök.

Vi har rätt gott om djur runt omkring oss och jag minns när Emilia var liten och skrek från sitt rum att hon hade ett djur utanför fönstret. Vi gick dit för att lugna henne med att det nog bara var en fågel och ingenting att bry sig om. "Men det är ett djur!" fortsatte hon så vi kikade ut och tätt mot fönstret stod en stor älg! Haha!

Nej, nu ska jag fortsätta kvällen - lugn och fin! Gör detsamma ni också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0