Inga armar kvar...
Har irriterat mig på den här Pilen ett antal veckor! Den växer hur krokigt som helst och måste få en nystart! Men grenarna har blivit tjocka och satt också så högt upp att jag hela tiden fick såga ovanför huvudet. Därav den nuvarande bristen på armar...
Nu är den ful som fanken, garanterat felaktigt "beskuren" men "kortklippt"! Och jag är "lämmen" men nöjd! Har t o m burit bort allt ris och krattat gräsmattan innan jag nu gav upp! Bra jobbat Monica! Det gäller att hålla upp sig själv trots att det inte blev så snyggt! Haha!
Ja, jag hade ju kunnat göra det här tillsammans med maken när han frågade igår men då var jag för trött för att ens tänka tanken! Nu får han istället detta som en liten överraskning när han kommer hem! Det var faktiskt också skönt att vara ensam en stund, harva på med praktiska saker och fundera lite över livet. Känner mig inte riktigt harmonisk och då behöver jag lite "egen tid"!
Ibland tänker jag kanske onödigt mycket men det är fortfarande reaktioner hos mig själv som jag måste analysera. Vad är det som gör att jag "stör mig" på vissa saker? Och vad kan jag själv göra för att undvika detta? Hur ska jag bäst välja det som är bäst för mig? Men det är definitivt tankar som kräver ett helt eget blogginlägg! I'll be back!
Bättre såga än sågas...