Vilken värme!
Man inser att man har stora barn... Det är underbart! Det också! Man minns ju morgnar när man fick strida om kläder och annat innan det var dags att ge sig iväg. Minns särskilt en färd till Stockholm där vi åkte med sovande barn redan före fyra på morgonen. Hade gjort i ordning kläder som skulle tas på när de skulle vakna till frukostpausen men se, det passade inte damen i familjen! Jag har en härlig bild där Emilia står naken på en rastplats med solhatt och tygskor och räcker ut tungan... :) Blev påmind om detta när jag i morse fick ett MMS från syrran:
Klar för dagis! Tycker My... Haha!
Ja, vi ska alla genom den där perioden och fast att det känns jobbigt i stunden så är det härliga minnen att se tillbaka på senare. Barn är en källa till ständig glädje!
Nu ska jag hoppa i duschen och fortsätta dagens arbete!
Det är rätt att njuta av samvaron med barnen! Och det är så roligt när de faktiskt självmant vill vara med sina föräldrar. Det är en gåva.