25 år - nästan ett liv...

Idag är det 25 år sedan Palme mördades men precis som jag läser i andra bloggar och kommentarer så är det dagen efter man minns. Det känns som en evighet sedan jag den dagen klev in på ICA Holmgrens i Skelleftehamn för att helgjobba. Radiomusiken som strömmade ur högtalarna var klassiska molltoner och jag förbannade alla kanaler som sände sån "skitmusik". Vi försökte byta men som tur var kom en nyhetssändning som förklarade varför. Vi blev alldeles tysta. Det blev dags att öppna butiken och vi berättade för alla kunder vad som hänt. Samma tystnad drabbade alla och det blev en högst märklig dag på jobbet.



25 år. Sedan dess har det hänt mycket i mitt liv. Jag blev klar med min mediautbildning, sökte och fick jobb som informatör på Västerbottensteatern, blev fast anställd, vi köpte huset, fick två barn, reste på roliga semestrar, jobbade alldeles för mycket, blev utbränd, sjukskriven, frisk, sa upp mig, blev egen företagare, skådespelare, köpte husvagn, sålde husvagn, fick vuxna barn, reste på fler roliga semestrar, fick utflugna barn, jobbade ännu mer, började blogga, genomförde massor med roliga projekt och här är jag nu! Tänk att mitt liv ryms på några rader...

Men 1986 minns man ju av fler anledningar:


Vilket tyg! Jag tror att jag hade ett liknande i gardinerna i köket...


Och årets film var "Top Gun"! Såg man ju flera gånger...


"E dé det här du kallar kärlek?" vann svenska melodifestivalen och jag tycker att den håller fortfarande! Hur många av årets schlagerbidrag skulle du minnas om 25 år?


Håret var yvigt!


Axelvaddarna stooooora!


Och Pingu var barnprogrammet som står sig än idag! Det var barnens favorit på 90-talet och är nu också systerdotterns älsklingsfigur! Mök-mök!

Kommentarer
Postat av: Ola T

Vilket härligt koncentrerat CV! Så mycket som ryms i några få rader.

2011-02-28 @ 10:26:50
URL: http://olatheander.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0