Allhelgona!
Så vackert väder och med snön i träden är det som att köra in i ett sagolandskap!
Vi fick (inte helt otippat) en kanonbuffé med helgskinka, vb-ost, sallad, hembakt ljusugnsbröd, omelett med kantarellstuvning, köttbullar, sås och älgstek... gott! Sedan fyllde vi på med glass och jordgubbar! Jag satte mig i fåtöljen efter maten och det var nära att jag somnade igen... Ulf systers familj var också hundvakt åt en helt fantastiskt fin Leonberger som fick följa med idag.
Joyce! En superfin och jättelugn vovve! Leonberger är ju en storvuxen ras och jag har mött ett par hundar på Morö Backe. Inte helt angenämt då en bet mig i armen... Men det här var något helt annat! En liten (Stor!) pärla!
Satte ned kameran under bordet när vi åt... Där låg hon, som en filt!
Sedan åkte vi vidare till Lövånger för att tända ljus på gravarna. Jag tycker att Allhelgona är en fin högtid där man varvar ner och skänker en extra tanke till de som inte finns med oss längre. Man kanske inte har möjlighet att besöka alla man vill men man kan tända ljus och tänka på dem i alla fall!
Ulfs äldre syster dog i cancer när hon var 38. Alldeles för tidigt och hon fattas oss fortfarande! En ovanligt fantastisk människa!
Här står vi framför Ulfs farfar och farmors grav; Leonard och Agnes Johansson. Det är för övrigt hennes hemsydda klänning som "Emma" ärvt. Tala om kvalitet!
Och här vilar min favoritfarmor som jag minns med stor värme och min farfar som dog när jag bara var ett år. Han tyckte alltid att jag var som en "teaterpjäs" och det hade varit roligt att lära känna honom. Här ligger också min faster Eivor som förmodligen dog i Skelleftesjukan. Båda mina andra fastrar har sjukdomen och det är något helt nytt och oväntat i min släkt. Huruvida vi kommer att se mer av den sjukdomen får framtiden utvisa. Jag föredrar att tänka att livet är det som pågår just nu!
En riktigt fin dag fylld av sinnesro, kärlek och eftertanke!
Vackert uttryckt. Viktigt värna minnen av dem som inte finns längre hos oss. Fast jag är övertygad om att de finns runt oss så länge vi minns dem. Och det gör vi nog litet till mans mer än en gång per år. Ha det gott!