monicalindgren.blogg.se

Nu har vi varit och sett årets sommarteater som naturligtvis var en härlig och fartfylld föreställning i den vackra Nordanåparken! Finns det någon annan teater som har tillgång till en så fantastisk spelplats med sådana oändliga möjligheter till variation? Knappast. Den här gången har Västerbottensteatern utnyttjat den lilla ankdammen bakom "Stampen" och byggt upp en gradäng som jag hoppas får vara kvar efter spelperiodens slut. Här kan det bli en ypperlig scen för små konserter mm. Vackert var det och finurligt löst med små broar mellan "ön" och "fastlandet". Jättefint Helena!


Här är det vesslan som håller hov...

Nå, tillbaka till föreställningen. "Det susar i säven" är en riktig familjeföreställning där barnen som satt på samma bänk som oss också tillförde ytterligare en dimension med sina rop på padda och de andra figurerna. Har ni barn att ta med på föreställningen så gör det! Det gjorde ju i och för sig även vi men i vårt fall handlar det mer om ytterligare en vuxen...

Hur som helst älskar jag stora rörelser på scenen och jag uppskattar verkligen koreografin och regin som såg till att utnyttja hela spelplatsen. Det är fint att se de rosa kaninerna komma cyklande i bakgrunden eller vesslorna som lite tillbakadraget smider sina planer. Göran Hansson som padda är också obetalbar! Han har verkligen fått sin drömroll och tar precis så stor plats som han ska! I musikalnumren glänser han!



Men han är inte den enda som är bra. Bodil Granlids vessla är suverän och mullvaden, råttan, hästen och grävlingen kommer inte långt efter. Sedan är det alltid roligt att se alla dessa entusiastiska amatörer som med sin kraft gör att föreställningen blir så storslagen som den är!



Själva historien är svagare än de senaste årens uppsättningar men det är helt OK att den inte har samma tyngd. Det fanns mycket annat som höll upp totalbetyget! Vi uppskattade föreställningen jättemycket och jag vill rikta ett STORT TACK till alla som var med! Jättekul!

Att spela nära naturen har också sina speciella fördelar?! När andra akt började så var det inte bara skådisarna som gjorde entré. En andmamma med sina ungar kom också vandrande och kastade sig i vattnet som på ett givet tecken. Det är fantastiskt att kunna regissera djuren så... :)



Och med de rosa kaninerna och andfamiljen lämnar vi årets uppsättning. Och min rekommendation blir: Utnyttja våra fantastiska sommarkvällar och gå och se den! Det är upplyftande för oss alla att komma hem med ett leende på läpparna!