Födelsedag och släktkalas!

Inleder med att hylla alla fantastiska kvinnor då vi ju skriver 8 mars och Internationella Kvinnodagen! En alldeles särskild hyllning får familjens finaste tjej då hon också fyller år!

Grattis på din 28:e födelsedag älskade Emilia! <3 Hade vi varit tillsammans idag hade du fått fri tryckning på champagneknappen och naturligtvis massor med kramar. Vi älskar dig!

Det är tur att vi kan ringa och ha kontakt på sociala medier - och i tanken är vi ju alltid tillsammans! Sitter nu och väntar på att få ringa och sjunga för henne men maken säger att det är bättre att jag gör det när hon har slutat jobba... Jag förstår då rent ingenting. Skulle jag vara lika högljudd och pinsam som min egen mamma? Haha! 

Att vänta är dock bra för ödmjukheten så jag gör som mamma (igen?!) - d v s avvaktar lite... Under tiden så läser jag en galet bra bok som jag ska tipsa om i Go'kväll 21 mars. Ibland är man fast från första sidan och den här är verkligen enastående välskriven! Titeln? Den får ni veta mer om i programmet.

Egentligen borde jag ha hunnit mycket idag men när jag steg upp var det enormt vackert väder ute och då kan jag inte hålla mig. Måste ut!


Det kom några moln men dag för dag blir det nu bara vackrare. En underbar tid!

Jag tror att jag har blivit lite latare med åren och det kanske också är bra. Man blir inte rik men man mår bättre när man tar sig tid till lite eftertanke och njutning. Igår kväll tog vi med oss ett par kompisar på Västerbottensteaterns "Släktkalaset" som jag verkligen sett fram emot. Trots att det gått många år minns man ju väl Maria Bloms film "Masdjävlar" som föreställningen bygger på. Den var faktiskt en teateruppsättning från början innan den blev film så nu är väl den så kallade cirkeln sluten.
 

På Västerbottensteatern är handlingen förlagd till hemlänet och replikerna har fått lokal färg. Det är egentligen ingenting jag gillar särskilt mycket. Jag tycker att teater i Västerbotten funkar bra med skådespelare söderifrån utan att man försöker låta som om man är infödd. Det kan nästan störa mig mer än det tillför. Men alla medverkande gjorde fantastiska insatser!

Under första akten är det lite väl mycket spring för att man ska kunna njuta av både komiken och det underliggande allvaret men Micke Lindgren är en lysande stjärna som lyckas locka till skratt med allvaret i behåll! Ett extra plus också till Margareta Niss och Cecilia Ljung som var otroligt fina. Men det var något som skavde. Det blev humor varvat med aggressivitet och jag hade gärna sett lite mer värme. Man hade förstått ändå. Men det är ju bara min åsikt.

I andra akten lugnar det ned sig, alla får mer utrymme och då spetsas också handlingen till. Det här är ju i grund och botten en ganska allvarlig historia. Generellt handlar det om att höra till och om att känna sig borta fast man är hemma. Och precis som i verkligheten så är inte gräset så mycket grönare hos någon annan....
 
Jag gillade verkligen andra akt, upplösningen och slutet. Det blev fint, varmt och kärleksfullt mitt i det tragiska. Så se föreställningen! Och fika släktkalasfika med den obligatoriska smörgåstårtan med räkor på toppen. I tanken var jag hemma hos pappa och mamma på direkten. 
 
Men nu MÅSTE jag fortsätta med lite jobb. Och äntligen få ringa och sjunga... Haha!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0