Upp å ner

Jag har ju begåvats med en stor portion självkritik och kan därför också må lite dåligt över småsaker som jag egentligen inte kan rå för. Jag kan tycka att jag presterar för dåligt, att jag gör fel eller att jag inte är tillräckligt bra - men så plötsligt kan jag bara njuta alldeles vansinnigt mycket. Mitt humör kan kanske signeras "dit he bär, dit bär e". Haha!

Den här våren har jag dock gjort något jag aldrig känt ånger över - och det är den stora rollen i Darling Dorotea! Jag älskar ju att stå på scenen men har de senaste åren varit ensam eller bara två. Nu fick jag chansen att ingå i den här stora och fantastiska ensemblen som tillsammans gjort snart 30 föreställningar.

Det har varit ett rent och skärt nöje! Jodå, mycket jobb och ibland långa dagar då jag även haft andra uppdrag - men så otroooooligt roligt när jag väl varit på plats på Västerbottensteatern! Mitt "hemställe"! Och jag känner mig hedrad som fick en så stor uppgift - och glad att jag fixade det. 

Alla i ensemblen är sådana muntergökar:


Micke Lindgren...


David Andersson...

Gunnar Eklund...

Och Ghailan Al-Khalaf... 

Nej, nu skojar jag! De är verkligen inga surkartar!


Igår vid uppvärmningen var det bara glada miner!


Och Lindgren och Lindgren skickar pussar till alla! Haha! Vi tänkte söka jobb på Wallmans men är osäkra på om vi är för gamla... 

Nu ska jag åka och spela näst sista föreställningen! Lääääääängtar! Kom och se, det finns platser kvar idag! 





Kommentarer
Postat av: Torbjörn Häggmark

Äsch, både du och Micke är alldeles för bra för Wallmans!!

2017-04-28 @ 17:31:13
Postat av: Maj-Lis Lindegren

Jag såg föreställningen i söndags. Både den och DU Monica var jättebra, så det finns ingen anledning till självkritik. Rollen passar dej som handsken 👍

2017-04-28 @ 18:23:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0