Självinsikt?

Jag försöker ständigt jobba med min självinsikt (Jooo, det är säkert!) för att försöka se mina starka och svaga sidor och förändra och förbättra de som inte känns acceptabla. Jag sa inte att jag lyckats. Men jag tränar mig - både på självinsikten och självkritiken.
 
Idag fick jag en liten flashback när jag ställde mig på vågen och såg att jag förlorat tre kilo på fyra dagar. YEZZ!! "Men hallå..." (Jag hörde min inre röst...) "Vad är du så glad för? Du väger ju ändå alldeles för mycket..."
 
Joo, men numera tycker jag att det är OK att klappa mig själv på axeln (Ibland... haha!). Och jag ääääär faktiskt mycket mer nöjd, både med mig själv och med alla förändringar jag lyckats göra - men har det alltid varit så? Neeeej...
 
Inte minns jag att jag när jag (Tre jag på rad... Egoist...) var som smalast njöt av att väga 54 kilo (Jooo - men det var 1991...). Nej, jag kommer mycket väl ihåg att jag nöp i obefintliga valkar och tyckte att jag såg tjock ut i vissa byxor trots att de hade storlek 36. Men hallå? Då är man väl smal?
 
Jag kan ofta tänka på att jag glömde njuta av att kroppen såg ut som jag ville, eller att jobbet gick galant, eller att vi fick och uppfostrade två fantastiska barn medan vi också satsade 110% på jobb och annat i livet. Så här i efterhand tycker jag att jag borde ha varit mer än nöjd med mig själv eftersom resultatet blev som det blev. Men jag tyckte aldrig att jag dög och ville alltid göra mer. Det var verkligen inte hälsosamt och jag blev ju också sjuk. 
 
Nu har det gått snart 16 år sedan jag gick i väggen och mitt liv började knaka i fogarna och idag är jag varken smal eller högpresterande eller särskilt framgångsrik. MEN jag är både lyckligare, tryggare och mer tillfredsställd med mig själv och över vad jag åstadkommer! Och jag går t o m så långt att jag berömmer mig själv då och då. Det ÄR ett friskhetstecken! Eller så är det åldern?
 
Vad ville jag komma fram till nu då? Ja, det är egentligen ett långt resonemang som fick sin upprinnelse i en rolig bild jag såg på Instagram:
 
Haha! Det är ju sällan självinsikten slår åt det här hållet men jag gjorde ett försök:
 
Om jag inte tyckte att jag var smal förr så får jag väl tycka det nu då. Även om det inte är sant... Haha!
 
Hur som helst är självinsikt ingen självklarhet och jag tror att det är nyttigt att komma närmare sina känslor för att förstå hur man egentligen fungerar. Den enda man kan förändra är sig själv (gäller även "världsmästare") och bästa bekräftelsen man kan få är faktiskt den egna. Om någon annan ska tycka att vi duger så måste vi väl börja med oss själva? Det är ju själva grunden till en god självkänsla. När det gäller "världsmästare" (jodå, de finns!) är en uns ödmjukhet inte heller fel.
 
Herregud vad jag babblar! Jag skulle ju bara referera lite från dagen men så kom den där bilden och på den vägen är det... Sorry! 
 
Annars då?


Jo, jag har städat och tvättat bilen - och äntligen fått på sommardäcken. Den är glad men lite chockerad... Hann snurra runt lite på Forslunds och kika på bilar medan jag väntade (även om jag inte ska byta). Och jag måste säga att jag hade tur:


Min modell! Men redan såld! Haha!

Sedan hem till sommarvärmen och börja förbereda middagen. Det blev grillat idag också och nu längtar jag verkligen efter lite grönsaker och tillbehör. Och salt... Haha!


Här grillas det och fladdras lite med gäddhänget (mitt är så fint!) i aftonsolen!
 
Olika rätter men vi blev nöjda båda två. Lite märkligt är det ju att sitta i uterummet och titta på hockey men det blev ju som tur var seger till slut. Jag trodde inte att de skulle behöva släppa ifrån sig en poäng... Motståndarlaget ska väl betecknas som ett Lätt Land? Haha!
 
Jag har sån' otrolig humor... Kanske saknar jag bara lite självinsikt?