Shoppingtur...
Vi har inlett någon form av röjning sedan vi blev klara med köket. Ja, hittills är det mest maken som farit runt medan jag jobbat - men fortsättning följer. Går det riktigt bra är det snart helt kalt här hemma... Haha!
Igår gjorde vi dock en utflykt till Luleå och pratade på vägen upp om att vi ska ha köpstopp hemma tills vi rensat klart och vid det laget förmodligen också konstaterat att vi redan har allt vi behöver. Ja, jag tyckte att det kändes OK att sluta shoppa småprylar. Men nu sa maken ingenting om stora saker... som husbilar... Men vi skulle bara titta "för skojs skull"...
Vi började med att åka till Boden för att kika på en vi sett i en annons men den såg ut som om någon bott i den i flera år och glömt städa. Sedan tillbaka till Luleå där vi bara skulle gå ett varv...
Men här hade maken lagt sig till ro och såg ut att trivas - så jag köpte den! Ja, vad ska man göra?
Jag gillade det lilla köket och den grå klädseln - och automatlådan...
Ljublått är ingen favoritfärg men nu ligger maken där och jag funderar på att hämta hem dem båda två i mitten av maj... Haha!
Firade impulsköpet med att plocka upp både Oskar och Sushi för en middag hemma hos honom. Vi hade också biljetter till kvällens föreställning av "Dödsdansen" så ett par timmar senare var vi på plats:
Crazy mama trivs där sonen jobbar!
Och en sådan här produktion på turné vill jag bara inte missa!
Hur det var? Ja, vad tror ni man får när Mikael Persbrandt, Lena Endre och Thomas Hanzon tar sig an denna fantastiska text av Strindberg? En sjuhelvetes uppvisning i skådespeleri! Absolut helt lysande framfört och den bittra humorn har aldrig varit mer slagfärdig!
Artillerikaptenen Edgar och hans hustru, före detta skådespelerskan Alice, lever tillsammans i ett bottenfruset äktenskap sedan många år. De plågar varandra konstant, som en del i den dagliga rutinen - isolerade på en befästningsö långt ut i skärgården. När Kurt, en släkting från Amerika, kommer på besök bryts dödläget och tjugofem års bitterhet kommer i dagen. Striden blossar upp - men när de erbjuds räddning väljer de ändå att bli kvar vid det gamla. Fjättrade forever...
Det låter kanske surt men det levererades giftiga repliker med en finess som var suverän! Just den här bittra "twitterhumorn" (som sonen kallade den) blir så sjukt rolig om den framförs korrekt och igår lekte de fram föreställningen som det anstår mästare!
En paus med "djupingen" i Loungen! Posen inte helt olik Persbrandts på förra bilden... Humorn klockren även här!
Bästa grabbarna kollar in utsikten (ja, maken fick tillfälligt lämna husbilen...) och planerar nytt barhäng.
Konsten på våningen (av Britta Weglin) är också fantastisk!
Andra akten kunde kanske varit 10 minuter kortare men föreställningen som helhet var bara såååååå bra! En fantastisk dag i Norrbotten där vi missade ovädret både på vägen upp och hem. Men det gööööör ingenting.
Och shoppingen kunde väl inte ha gått bättre? Inga småsaker alls. Haha! Ja, lite ångest får man ju men livet är nu!
Idag har jag lugnat mig och bara handlat nödvändig mat. Däremot har jag hunnit med tre möten med en kontakt som behövde hjälp att ta steget in i AA igen. Känns som om det funkade fint och jag har också fått mig ett par timmars sinnesro till livs. Och det känns bra ända in i själen att kunna hjälpa någon annan!
Grattis till husbilen. Vi hade en likadan men med långbäddar. Jättefin var den. Men när maken dog var den för stor för mig så jag har bytt till en mindre. Husbilslivet vill jag fortsätta med ett tag till.
Om du vill läsa mer om det finns jag på osorterat.blogg.se och på facebook.