Great success!
Vi kom fram i god tid och här har vi riggat och gjort klart på Hotell Bodensia där Riksteatern Norrbotten samlat alla teaterföreningarna för en helgkonferens.
Siri, Maja och Frida! Såååå roligt att träffa er finingar!
Ja, jag var ju tvungen att be Kågis ta en bild av oss tillsammans... ;) Jag blev så otroligt glad över att de ringt Åsa på Riksteatern för att kolla om de fick komma och se föreställningen! Massor med kramar till er och tack för att ni kom!
Och föreställningen gick bra. Nöjd publik som andäktigt lyssnade. Nu ska vi nog åka till fler orter i höst eller senare i vår. Ämnet tappar aldrig i aktualitet och jag är glad över att vi får möta så många människor. Efter att ha riggat av så åkte vi till Luleå för att äta middag och se teater.
Här sitter jag på Norrlands Bistro med bästa Kågis och har just fått in en anka som var supergod!
Med oss var också Tomas Engström som till vardags är skådis på Västerbottensteatern i "Istid". Han drog också med sig lektorn från scenskolan i Luleå, Johan Forslund. Tillsammans spelade de bröderna Nilsson i den fantastiska sommarteaterföreställningen "Tre Kärlekar".
Och bäst av allt: Oskar kom och käkade med oss! Varje gång jag åker till Luleå och får chansen att umgås lite så blir jag så glad! Massor med kärlek till dig!
Och han tog också med sig kompisen Adam, vars mamma Susanne blir så glad när jag tar med något fint på bloggen... Här har du honom! Sonen tyckte att han varit med på bild alldeles tillräckligt... Haha!
Ankan med vårrulle och sötpotatispuré var ljuvlig och vi hann precis njuta klart innan dörrarna öppnades till Norrbottensteaterns föreställning "Barn och deras barn". Jag är så glad att Tomas och Kågis hade noterat att den gick och även fixat biljetter - för det här är nog bland det bästa jag har sett!
Pressbild Norrbottensteatern. Foto: Tomas Bergman
”Barn och deras barn” utspelar sig på en släktgård i tre olika tidsåldrar - samtidigt. Historien handlar om hur en olyckshändelse 1913 skapar följdverkningar genom en släkt i över 100 år. Vi får följa familjen och dess ättlingar 1913, 1968 och 2015 parallellt, i samma rum.
Det kanske låter komplicerat men dramatikern och regissören Rasmus Lindberg punkterar otroligt skickligt tidsväven och flätar samman hundra år av skuld och livslögner med slutgiltig förlåtelse och försoning.
Jag blev helt knockad från första sekunden! Det här är en tågkrasch, ett känslomässigt men oemotståndligt kaos som berör ända in i märgen. Det är lysande genomfört och aldrig någonsin känns det konstigt att de olika generationerna kommer så nära eller påverkas så mycket av varandra.
Stående ovationer av en publik som aldrig ville att det skulle ta slut. Jag är så imponerad av både författarskapet, den komplicerade regin, tekniken och skådespelarnas prestationer. Tillsammans är allt helt enkelt lysande! Nu återstår bara fyra föreställningar och jag hoppas verkligen att Luleåborna tar chansen och går. Det här kan vara det bästa som spelats här på många, många år! Stort TACK till er alla!
Å ena sidan känner jag att jag nu likagärna kan sluta stå på scenen nu för så här nära en "great success" kommer jag aldrig. Å andra sidan känner jag att det här verkligen är ett fantastiskt bevis på att teaterns kraft är enorm! Den berör känslomässigt, rakt i magen, som ingenting annat.