Barnteater!
En bra lördag även om jag inte hann med det jag skulle. Hade ju tänkt hälsa på både mamma och pappa men tiden bara sprang ifrån mig. Jag började nämligen rensa i badrummet, rengöra skåpar invändigt och kasta alla halvtomma och utgångna förpackningar, gamla hårborstar, trasiga ögonskuggor och sådant man bara låter slinka ner i en låda eftersom man inte vet om man ska ha kvar det eller ej. Men varför sparar man skrot? Nästa gång jag funderar ska jag inte fundera utan baaaaara slänga!
Fick göra paus i halvtid och åka till syrran för att låna två sexåringar och gå på barnteater. Det är verkligen uppfriskande - fina historier, lätt att begripa, välspelat och lagom långt! Jag har alltid gillat teater för de minsta. Särskilt när man får sitta på en vanlig stol... Haha! Jodå, jag har suttit ihopknölad på golvet med barnen många gånger men numera njuter jag gärna av ett ryggstöd.
Här är vi nu på Västerbottensteatern! Finaste My och hennes kompis Elmer som är på besök från Umeå. Idag gjorde han teaterpremiär och vill absolut gå fler gånger. Härligt!
Vi köpte biljetter, hängde av oss i garderoben, väntade på att teatervärden skulle följa oss till Blå rummet och till slut...
...fick vi gå in och sätta oss. Barn är ju för härliga som sätter sig längst fram. Nu bytte de dynor några gånger eftersom det idag fanns plats över. Ibland får man ju lite myror i benen men koncentrationen var det inget fel på!
"Papa Diops Taxi" är en fin historia från Senegal som börjar i Automobilmuséet i Dakar där vi får en guidad tur. Guiden visar särskilt den blanka röda taxin som har mångar historier att berätta. Med hjälp av den söta och lite busiga flickan Michelle ger han oss historien om Papa Diop som ägde bilen och skjutsade alla möjliga passagerare.
Under pjäsens gång möter vi många roliga figurer - alla gestaltade av Annika Isaksson som är en komisk pärla med sådan energi och närvaro! Richard Sseruwagi som gör guiden och Papa Diop ger oss med enkla medel känslan av storstad och savann och av glädje och allvar. En superfin pjäs som jag verkligen kan rekommendera!
Och här är hon! Den söta och busiga Michelle eller rättare sagt duktiga skådisen Annika! Tusen Tack för en jättefin eftermiddag!
Och sedan fick vi fika tillsammans!
Goda kanelbullar...
...med mycket socker! Precis som det ska vara! Vi köpte också med oss lite afrikanska småsaker för att ha ett minne från föreställningen.
Sedan blev det hemskjutsning av barnen och jag hann med att krama Max och hälsa på katten. Den heter Axel och är ett under av tålamod och tålighet. När jag kom idag så låg den i soffan och sov på rygg. I gott sällskap:
Fyra kramgoa' ungar! Man kan ju tänka sig att katten skulle springa därifrån men icket.
Alla busade och kelade...
...och pussade...
...och han bara låg och njöt. Superfin kisse!
Nu har vi ätit och sett "Så mycket bättre" och Niklas Strömstedts låtar blev så bra i gamla och nya tappningar. Han har ju skrivit en del fantastiska stycken och det blev fräscha och roliga tolkningar! Och Lisa Nilsson... Hon är bara fantastisk!