Gott att leva!

Idag har det varit en stressig dag fylld av möten. Jobbmöte inför veckans event, praktiskt möte, hämtning av mamma för vårdplaneringsmöte på lasarettet för pappa, matshopping till henne och sedan iväg till ännu ett planeringsmöte och slutligen shopping av saker som fattas till arrangemanget. Stressad i magen men det är väl som det brukar vara när det drar ihop sig.

Blev därför så glad i eftermiddag när det kom ett mess från maken som idag börjat semestern: "Grillad lax och sallad till middag. När vill du äta?" Det var dessutom otroligt gott och med rätt mycket sting! Tack! Jag behövde det verkligen. 

Igår var det också jobb men även en hel del roligheter. Jag satt i uterummet med datorn (gillar ljuset!) och jobbade medan Oskar och Lisa var hemma de sista timmarna. Blev bortskämd med att få kaffet serverat och roliga avbrott för en match i Yatzy! 
 

Fina Oskar! Så roligt att bara få ha er i huset! De beställde också grillmiddag men gjorde alla förberedelser så det blev en enkel match för mig - men en väldigt god sådan med helgrillad fläskfilé. Massor med kramar senare så åkte de norrut och jag till Skråmträsk för en dejt med svärfars och teater i kvarnen.


Makens syster kom med den goda idén att vi skulle boka biljetter till "I en sal på lasarettet" men Thomas Andersson och Ellenor Lindgren (bilden) och eftersom jag missat just den här föreställningen så var jag inte svårövertalad. Vi fick tag i de sista biljetterna för ett bra tag sedan och nu var det så roligt att träffa både skådespelare och familjen!


Svärmor Sonja som har sina rötter i Burträsk gladdes åt att få höra Thomas Andersson som är född i Bygdsiljum och därför ofta väver in byarna i sina berättelser. Tror att det var många bekanta "bilder" som flimrade förbi.


Glada gänget på plats! 


Svärfar var givetvis också med samt barnens kusin Johan och hans farmor.


Så började föreställningen! En sådan fantastisk och rörande berättelse om pojken som fick hjärtfel när han var fem år och därför blev inlagd på lasarettet i flera månader. Alldeles ensam. Jo, det var så på den tiden. Hemskt för både barn och föräldrar. Pojken var Thomas själv och både hans och mammans upplevelser berättades på ett sådant lysande sätt av dem båda. Imponerande!


Jo, Thomas var både pojken...


...och mannen som han sedan blev. Det blev också intressanta avstickare om hur hans föräldrar träffades, hur pappan stöttade Finland under vinterkriget och hur Thomas sedan i vuxen ålder drabbades av hjärtproblem och fick bromsa upp för att överleva. Idag värderas livet högt och avnjuts mer delikat. Tur det! För han är genial på scenen - både som berättare och fiolspelare!
 

Fint var det också när han bara kom in och sjöng Evert Taube a capella. Han kan konsten att fylla ett rum!

Och Ellenor blev den mest perfekta partnern! Hon drog lasset, utvecklade orden, bjöd in, kommenterade och fyllde i och såg till att berättelsen blev så otroligt levande. En vansinnigt bra föreställning helt enkelt! Vi var alla både nöjda och kanske mer ödmjuka över livet när vi åkte hem. Dessutom fick vi skratta gott däremellan. Kärlek till er alla!

Värmen och glädjen i kroppen blev inte mindre stor när jag åkte hem och fick njuta av det här fantastiska ljuset! Det äääääääär gott att leva!