Lååååångsammare...
Jag försöker ta det softare men sedan både pratar och skriver jag fort så jag kan inte lova att det skiner igenom fullt ut. Vi har ju alla olika tempon och mitt är nog i grunden ganska energiskt.
Idag var det i alla fall sol och den har en lugnande inverkan på mig. Läsning i solstolen är bland det bästa jag vet när jag är ledig! Att jag sedan får solränder på halsen för att jag inte tittar upp tillräckligt (eller har för mycket skinn (fett?) på halsen) är något jag helt enkelt får ta så länge jag ser ut som jag gör. Kanske blir en prommis även idag?
I eftermiddag hämtade jag återigen upp mamma för att åka till Geriatriken avd 26 där pappa ligger. Han ville gärna att jag på bloggen skulle skriva vart det låg och lättast är väl att säga att det är tegelhuset väster om akuten (för visst tänker jag rätt nu?). Först Hörcentralen och mottagningen och sedan Avd 26. Men det är skyltat från parkeringen. Pappa var mäkta imponerad över att vi hittat men han hade förmodligen fått åka genom kulverten dit och då är det svårt att vara orienterad.
Han var uppe när vi kom och försökte äta men det går inte... Han blir bara trött och illamående så mamma jobbade hårt för att lura i honom lite apelsin, plommon och dricka. Ja, något blev det kanske men cancern har taskig inverkan på både aptit och smaksinne.
Däremot är han klar i knoppen (vilket man kanske inte kan säga om en del andra patienter på 26:an) och känner själv när han glömmer bort sig eller minns fel. Vi pratade om hans dikter och det kom några strofer här och där. En del formuleringar har han jobbat på länge och skrivit ned "i fuskammaren" mellan mjölkningarna. Han skissade ofta så innan han till slut visste precis hur han ville ha det och kunde renskriva.
Men det blir känslomässigt jobbigt då och då och han har stor omtanke om familjen. Han vill att vi alla tar det försiktigt och är rädda om oss. Själv tror han att det här är slutet men vi hoppas att vi får ha kvar honom ännu en tid och att han ska pigga på sig! Ni som tänkt hälsa på kan komma dit 10-18.30 och ringa på. Man måste bli in- och utsläppt eftersom en del patienter också är en aning rymningsbenägna...
Nåja, vi tar en dag i taget och försöker göra det bästa av varje dag. Det gäller att hålla uppe humöret både på sig själv och föräldrarna. Och när det gäller långsamheten så är besöken hos pappa riktigt bra. Man kan inte skynda sig utan hamnar själv i det lugna tempo som råder där. Det är väl något positivt mitt i alltihopa. Nu hoppas jag bara på lite mer sooooool!
Nåja, vi tar en dag i taget och försöker göra det bästa av varje dag. Det gäller att hålla uppe humöret både på sig själv och föräldrarna. Och när det gäller långsamheten så är besöken hos pappa riktigt bra. Man kan inte skynda sig utan hamnar själv i det lugna tempo som råder där. Det är väl något positivt mitt i alltihopa. Nu hoppas jag bara på lite mer sooooool!
Nu har jag stekt släsk och gräddstuvat färsk vitkål till morgondagens lunch och mamma har precis ringt och berättat att hon bitit sönder en tand (den tredje sedan april) så imorrn ska vi väl till tandläkaren också... Haha!
Det bästa är att hålla humöret uppe å se ljuset framåt, Puss!