Så mycket kärlek!

Efter en hektisk torsdag med föreställning på Statt inför intresserade arbetsgivare och diverse fix och trix inför begravningen, strykning av skjortor, emottagande av Oskar och Lisa, hämtning av Emilia med sista flyget och alldeles för lite sömn så kom då dagen för pappas begravning...
 
Kändes lite pirrigt då man aldrig vet hur varken andra eller man själv reagerar när det kommer till avsked. Men jag hade inte behövt vara orolig. Det blev en dag fylld med så mycket kärlek! Tack alla fina som var med!

Vi åkte tidigt till Lövånger då det skulle repeteras i kyrkan. Oskar och hans kusin Per-Erik har tonsatt var sin dikt ur pappas digra samling och att de ställde upp och spelade i kyrkan var det största och mest kärleksfulla på hela dagen! Pappa skulle ha varit sååååå stolt han också.
 

Framme i kyrkan var jag tvungen att föreviga några av de fina kusinerna. Fr v Tilda, Per-Erik, Rebecka, Emilia, David och Oskar. Tänk att alla barnbarn (utom Pim som vi saknade) var på plats. Stort!


Framme i kyrkan där kistan var på plats med en del av blommorna.
 

Mina tålmodiga älsklingsbarn som får vara med på bild hela tiden... Men min kärlek till dem har inga gränser!


Lite repetitioner och soundcheck innan kyrkan skulle fyllas. Per-Erik jobbar som guide i Abisko och träffade sin fina tjej Tilda på toppen av Kebnekajse! Det ni!
 

Vackert. Ni kanske tycker att det är bisarrt att lägga ut bilderna av kistan men jag tycker att det blev så fint att jag gärna vill visa även de släktingar som inte kunde vara med.
 

Begravningsgudstjänsten startade och den här trions insatser går till historien... Så otroligt fint! "Till låns" och "Hyllning till Västerbottensfjällen" har fått ny och varm betydelse. Henning Forsgren sjöng också och Meta Andreasson läste fantastisk dikt, alla tog adjö och det blev mycket sång. 


Vackert med alla handrosor i korgar. Pappa, som älskade blommor, skulle ha varit mer än nöjd.


Sedan fortsatte dagen med Minnesstund på Storstugan där vi åt smörgåsbord och berättade fina minnen. Härligt att pappas lillebror Curt och hans familj också kom upp från Norrtälje. Det var på det hela taget många långväga gäster från Abisko i norr ner till Cambridge i söder.


Sötaste flickan tog plats bredvid en av storkusinerna och tyckte att maten var jättegod! Sääääärskilt gravlaxen... :) Fina My!

Oskar och Per-Erik igen. Fint att ni också begåvats med så mycket musikalitet. 
 

Ja, jag var också med, och åt det jag hann - vilket visade sig vara precis lagom!


Malin hade plockat ihop massor med bilder och satt upp en liten utställning som var så rolig att se! Lilla pappa som vi var vana att se honom... Full rulle i traktorn och de stora händerna svarta av hårt arbete!


Här är han drygt 60, lycklig och tillsammans med barnbarnet Linnéa som då nog var ett år.


Och fina pappa innan han blev sjuk. Ett rikt liv är avslutat och vi hoppas han har det bra i evigheten!


Emilia stöttade mormor och tittade på bilderna.


Dagens sötaste kille var dock i rörelse mest hela tiden. Fina Max!


Och här helt försvunnen... Haha!


My lade beslag på lillebror Roland och hans flicka Hannah.


Jag hälsade välkommen, Lars höll fint tal och Malin berättade så levande om alla fina minnen hon har av vår far. 


Pappas syter Sonja höll ett kärleksfullt tal om hennes och pappas gemensamma kärlek till naturen. I bakgrunden min kusin Yvonne.


Vi sjöng också allsång, Astrid Lindgrens underbara "Fattig bonddräng". Max ville hjälpa till med gitarren...


Men Oskar hann precis rädda den undan dålig stämning... Haha!


Göran Pettersson berättade om minnen från Önnesmark - från 1959, när mamma och pappa var ett nyblivet par, fram till idag. Jättefint!


Och Meta, denna underbara människa, hade skrivit så fint!


Svärfars var också på plats och Sonja läste Bo Setterlind.


Meta igen med lyssnande publik. Lillebror och hans flicka samt mina kuriner Maria och Marlene.

Idag är det mest bara minnen och återhämtning. Jag är dyngförkyld och tillåter mig att inte göra ett dugg. Har hämtat gourmetpåsar från Food och ämnar också låta min fina familj laga mat. Jag behöver lite vila (och även maken som fått ligga vaken i natt då jag snarkat och snörvlat...). Men vi har tid att ta igen oss och det känns bra!
 
Tack alla fina som gjorde gårdagen till ett så vackert minne! Mamma var jättenöjd och det känns som det viktigaste av allt just nu. Kramar på er alla!
 
 
 
 
 
#1 - - Gunn Berglund:

Så fint å vackert du skildrat bilder å text.
Tack att jag fick se å läsa.Fina Monica!
Varmaste hälsningar från mig.
Gunn Berglund

Svar: Tack! Det blev en så fin dag! <3
Monica Lindgren

#2 - - Anita Bodén:

Tack för att du delat med dig av detta. Det känns som jag var med. Henrys minne lever.

Svar: Tack! Ja, det känns så! <3
Monica Lindgren