Cinque Terre - måndag!
Igår var det dags att ge sig iväg för att utforska en del av byarna på lite närmare håll! Solen sken och vi hade våra förhoppningar om vackert väder. Nu är det ju väldigt tidigt på säsongen och fortfarande lite kallt i luften. Inte lätt att bedöma hur mycket man ska klä sig...
Här har vi hunnit 50 meter och Emilia har redan lagt beslag på makens extratröja... Haha!
Vi tog en uppfriskande promenad till tågstationen och här kantas en del av gatorna av apelsinträd och det är ju bara för fint!
Lisa och Oskar var mer förberedda hikers och ser ut som riktiga frisksportare!
Vi hittade en våg på vägen. Jag testade den inte... Haha!
Jag har ju fullt upp med att ta fantastiska bilder - eller hur? Vi tog i alla fall tåget från La Spezia till byn längst norrut som heter Monterozzo.
Den visade sig från sin allra bästa sida och här finns nog den längsta sandstranden. Resan tog ju lite tid så vi beslöt oss för att äta lunch innan vi gav oss av.
En snabb men vällagad burgare satt förträffligt ute i solen!
Jag blir så glad när den kommer fram! Det är som om hela kroppen och själen fylls av värme! Lisa har typ samma längtan...
Men vi skulle ju vandra leden ner till Vernazza och det tar 2-3 timmar beroende på hur många gånger man stannar för att beundra utsikten. För oss tog det tre och det var rätt lagom. Det är också ordentliga höjdskillander!
Iväg! Mirakulös utsikt hela vägen!
Träd på g...
I starten hade man satt upp stenar med inskriptioner av alla namn på de som skänkt pengar för att göra lederna vandringsbara.
Sååååå hääääärligt att få tillbringa så här mycket tid med barnen! <3
Jag njuter nåt alldeles oerhört!
Klassiska hänglås...
Och över dit skulle vi!
En del av leden är ganska ordentlig men de flesta bitar bara lagda stenar.
Och trappor! Många trappor... 50-70 steg i taget ger en härlig mjölksyra!
Tur att man kan njuta på vägen!
Kolla in citronträden!
Och njuta ännu mer!
Det gäller att fylla på med intryck och sol så att det räcker ett tag när man kommer hem!
Ja, där nerifrån kom vi!
Och dit upp fortsatte vi!
Abbe kollar in en av de små vingårdarna som producerar det lokala vinet!
Skön paus i solen med vatten, nötter och russin. Oskar såg till att vi var förberedda!
Ett par citronfjärilar fladdrade förbi och fastnade på bild.
Fina handlagda broar!
Och nu ser ni att vi kommit oss upp ganska högt! Tur att min svindel nästan gått över!
En del sträckor var leden oerhört smal och det var inte kul med möten... Kändes som norr till söder var bästa vägen och solen med oss. Nu tyckte tydligen inte alla det så vi mötte ganska många.
Bara att kämpa vidare! Här framme i huset bodde en gammal man med stort vitt hår och skägg. Ganska ensligt.
Och på ett par ställen satt varningsskyltar där det var mer riskabelt att gå. Ett par av lederna är också avstängda p g a rasrisken.
Finingarna!
Och finingarna! Herregud vad roligt det är att få vara tillsammans allihopa!
Lite anspråkslösa växter.
Och strålande sol! Men hamnade man i skuggan och det blåste skulle man inte sagt nej till en dunjacka... Det spannet alltså på vädret.
Modig svärson!
Och här har två trappers hittat vatten!
Oskar är alldeles för pigg och tar alla chanser till träning... I de branta trapporna lovordade han arbetet för gluteus maximus och andra muskler... Jag flåsade mest! Haha!
Gubbe i träd...
Och till slut: Vernazza!
Som en liten karamell låg staden plötsligt framför oss! Nu skulle vi bara ta oss ner... Men först fram med selfiepinnen som jag burit hela vägen...
Jag tyckte att bilden blev jättebra och familjen tyckte att jag kunde ha fått med staden i bakgrunden...
Men här hade vi kommit nästan ända fram!
Provade igen! Yezz!
Det är alldeles otroligt vackert!
Färgglatt!
Soligt - och blåsigt. Efter en liten tur till en restaurang så skulle vi ta tåget tillbaka. Det visade sig att Annandag Påsk är en ledig dag för många så vi var inte ensamma...
Herregud vad folk! Vi stod längst fram och kom oss in i en vagn men ihoptryckta som sardiner i burk ända ut mot dörren ville vi inte åka i 45 minuter... Ni ser ju att tåget var fullt redan när det kom.
Ja, hela den här folkhopen (som sträcker sig långt bort) fick vackert vänta på nästa tåg.
Men til slut så! Lisa och Emilia hann grabba var sitt säte (finfina armbågar!) och har ju möjligheten att sätta sin sambo underst. Det funkar inte riktigt i vårt fall men sonen är en gentleman och lämnade platsen till sin gamla mor efter ett tag. Nice! Vi traskade väl 20 000 steg igår, 15 kilometer - varav en del i tuff terräng - så vi var ganska möra...
Lite mellis och vila och sedan ut för att leta reda på någonstans att äta. Visade sig lättare sagt än gjort. Påskdagen gick det bra att hålla öppet - men Annandagen var det värre. Hittade till slut ett ställe som serverade lite lättare rätter. Idag ska det bli bättre än så!
Nu har vi åkt båt och haft en magisk dag - men med så här mycket upplevelser får det bli ett nytt blogginlägg. Bildbomberna tar tid men är en rolig dagbok att ha kvar för familjen! Vi har det i alla fall toppenbra!
Lite mellis och vila och sedan ut för att leta reda på någonstans att äta. Visade sig lättare sagt än gjort. Påskdagen gick det bra att hålla öppet - men Annandagen var det värre. Hittade till slut ett ställe som serverade lite lättare rätter. Idag ska det bli bättre än så!
Nu har vi åkt båt och haft en magisk dag - men med så här mycket upplevelser får det bli ett nytt blogginlägg. Bildbomberna tar tid men är en rolig dagbok att ha kvar för familjen! Vi har det i alla fall toppenbra!
fina bilder =)