monicalindgren.blogg.se

Här skulle jag ha kunnat börja med ”rise and shine” och tidig uppstigning – men idag gick mitt första flyg från Skellefteå först 13.05 så jag hade all tid i världen eftersom jag med någon sorts inbyggd reseklocka vaknade redan vid 06.30… Jag har faktiskt missat ett morgonplan en gång och det gör jag nog aldrig om! Hur som helst hann jag ner på stan och hämta pengar, tanka bilen, pumpa däcket (har ett som läcker…) och lite annat innan maken skjutsade ut mig.

13.05 är kanske en ny flygtid eller kanske den minst utnyttjade för det var otroligt få personer på planet. Vi kom oss därför iväg nästan en kvart före avgångstid. Då tycker man ju att det blir lite överdrivet av personalen att säga att ”vi landar före tidtabell”. Vore väl fan så konstigt annars? Haha!


Och på Arlanda träffade jag Åsa och hennes söta dotter Linda-Marie! Ska bli så roligt att få haka på dem en vecka i Antibes. Vi var ju där förra året när Åsa var den som stod för det Bed and Breakfast som vi ska bo på. Då hängde också vår tredje medlem i Christine Travels med och nu saknar vi dig Mie Johansson! Det kommer förmodligen att lösa sig i alla fall men inte blir det riktigt samma sak…

Vem ska vi nu shoppa klänningar och njuta fransk nougat med? Vem ska nynna på alla tänkbara låtar till vår föreställning och vem ska vi skratta med så att vi gråter? Ja, vi ska försöka förlusta oss själva – men det blir fan inte lätt… Haha!

När jag stod i gaten och skulle gå ombord på planet till Nice så säger en kvinna bredvid ”att vi har höjdhoppare med på planet”. Jag tittade runt och sökte Stefan Holm men fick lyfta blicken och där stod E-type mitt i kön! Av någon anledning så ”måste” jag gå fram och hälsa. Ja, jag gör så där ibland och då är det som om min mun arbetar snabbare än min hjärna… Haha!

Det var som den där gången jag var inne på Benzon och får se Johnny Logan (schlagervinnaren från Irland) komma in. Jag tänkte tjuvta en bild men så säger min mun ”Excuse me Mr Logan!” och då var det ju kört… Jag berömde sångerna och kom in på bloggen och bad om en bild och fick naturligtvis en tillsammans med honom.

Den här gången hann jag ända fram till Martin Eriksson som han egentligen heter och börjar med att säga att jag måste passa på att hälsa. Jaha? Svarade han… Jo… Och det är här jag kommer på vad det var jag hörde om honom sist. Peter och Saras flicka Emelie körar med E-type och när de landade i Skellefteå senast mötte de vår dotter Emilia på flygplatsen när hon skulle flyga hem till Göteborg. Han gjorde stora ögon (och det förstår jag eftersom hon är så snygg). Direkt efteråt träffade de maken och Martin frågade om Emelie kände alla i stan? Hon beskrev Ulf som en kanonfotograf och även pappa till Emilia som de just hade mött. Jaha, sa han. Han är inte bara bra på att ta bilder – han är bra på att göra barn också… Haha!

Och eftersom jag nu ser att Martin har en tjej med sig så kommer jag liksom av mig efter att ha börjat säga att han ju mötte min dotter på Falmark… Skit också! Det är här min mun kan rädda mig! Den började genast berätta att jag och Emelie Fjällström jobbat tillsammans i vår revy och att jag känner hennes pappa väl och frågar om han har träffat Peter och det har han och var ska de åka nu och ska Emelie fortsätta att sjunga med honom och kan han hälsa till henne? Puh! Ibland är jag bara föööör impulsiv!

När vi kommer in på planet ska jag berätta för Åsa vad som hände – men vem tror ni sitter på samma bänkrad? Jag fick stoppa min mun från att krossa mig helt! Men, jag har ju som sagt var ingen farstu… Träffar man en känd person så borde man väl ändå ta en bild på honom? Samtyckte Johnny Logan så kan väl det här inte vara värre?

Det var det inte... "Jag är med på allt!" var svaret... 

Det blev en serie galna bilder och Martins tjej Anna och Åsa hade det gemensamt att de fick skämmas för oss andra hela tiden... Nu förstår jag då rent ingenting! Haha!

 

Fast kanske lite ändå... Men kul var det! Liite skämmigt, men kul.

 

Skål för en fin semester! Paret i bakgrunden ville dock inte vara med på bild... Jag förstår dem faktiskt! Nu har vi också hälsat till Emme och jag hoppas han framför våra hälsningar!

Resan gick hur snabbt som helst och plötsligt hade vi landat i Nice! Jag fick hjälpa en äldre och väldigt trevlig dam ut från planet och iväg för att hon skulle hitta utgången där hon skulle möta sonen. Sedan kom väskorna och det var som om vi kom från olika världar idag:

Grå, grå, svart, svart...

Och färgbomberna! Men det är helt OK. Vi har kommit överens om att vi får gilla hur olika som helst!

Taxin till Antibes tog 25 minuter och här sitter vi nu på Rue Sade igen! Såååå mysigt! 

Kvinnan som står för anrättningen den här sommaren är också från Piteå och heter Margit Mendiant. Väldigt trevlig bekantskap! 

Men sjön suger ju som det heter, eller flyget... Ja, det spelar ingen roll - hungriga blir vi hur som helst. Här var vi på väg ut i den lite svala kvällen (jojo, enda gången jag inte har packat en kofta...) för att leta upp en restaurang.

Det ääääär så fint här!

Vive la France!

Det blev en härlig kväll och jättegod friterad kycklig med sesamfrön - men utan den där tjocka degen. Riktigt bra!

Och Margit hängde med. Kul att också får träffa mamman till den enormt begåvade konstnären Amanda Mendiant. Margit har varit lärare på Framnäs Konstlinje så äpplet faller inte långt...

 

Det enda som faller just nu är dock mina ögonlock så jag passar på att lägga igen dem. Känns så skönt att vara här igen! À bientôt!