Teatermåndag!
I augusti 1986 stegade jag, på lite skakiga ben, för första gången in på Västerbottensteatern för att börja mitt nya jobb som informatör - och sögs direkt in i en verksamhet som jag älskade! Arbetsuppgifterna förändrades med tiden, ansvaret ökade och jag hade blivit producent när jag hösten 2000 insåg att kärleken nog hade blivit för stark... Den åt upp mig inifrån och jag sade till slut upp mig från min tjänst efter två års sjukskrivning. Sorgligt just då men när en dörr stängs så öppnas ofta en annan och så var det också för mig!
Då kunde jag inte ens gå in i huset utan att få panikångest (utbrändhet är ingen lek) men idag är det med glädje jag kliver upp för trapporna för att träffa alla gamla arbetskamrater! Några är ju nya - men eftersom jag envisas med att gå på teater hela tiden så har jag träffat de flesta.
Då kunde jag inte ens gå in i huset utan att få panikångest (utbrändhet är ingen lek) men idag är det med glädje jag kliver upp för trapporna för att träffa alla gamla arbetskamrater! Några är ju nya - men eftersom jag envisas med att gå på teater hela tiden så har jag träffat de flesta.
Den nya loggan kom till vid ombggnationerna 1997 och blev riktigt fin!
Men nu var det inte mitt livs historia jag skulle dra. Jag har ju sakta men säkert dragits in i ett samarbetsprojekt mellan alla de norrländska regionteatrarna inför Kulturhuvudstadsåret 2014. Jämtland, Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten och Samiska teatern ska göra en stor gemensam produktion (Norrländsk Passion) som ska turnera i alla länen. Tanken är att jag ska projektleda och marknadsföra!
Känns som en kul utmaning och just nu sitter jag mest med planering och organisation inför ett kommande chefsmöte i september där ett formellt beslut ska fattas att de ska köra projektet. Då börjar i så fall mitt jobb på allvar!
Idag var det Kollationering (en första gemensam läsning) av höstens pjäs "Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan".
Tanken är att delar av den också kommer att ingå i den stora produktionen och därför ville jag gärna vara med för att bilda mig en uppfattning. Att det blir storslaget nästa vår kan jag garantera - med stor ensemble, körer, dansare och fullt ös! Och att hösten kommer att bli kul för dem som ser den här föreställningen känns inte som någon högoddsare. På ett CallCenter i Bastuträsk kan nästan vad som helst hända och där ryms många tankar om livet. Och mycket humor!
Lunchade på Nordanågården med Tage och där träffade vi på de här herrarna som samlats för att umgås... via sina mobiltelefoner? Haha! Nääe, de pratade också men den här bilden är väl inte alldeles ovanlig?
Fortsatt läsning och möten kring praktiskt tekniska frågor och slutligen telefonmöte med Med som ju slutat som chef men som har huvudansvaret för Norrländsk Passion på chefsnivå. Sedan var jag ganska urblåst och passade på att åka på Willys för att köpa lite billigt snus med mig på resan. Och vem träffade jag där då?
Jo, Brolle och sonen Lee! Vilken söting! Ja, sonen alltså! Jodå, Brolle är också söt men när man skaffar barn får man finna sig i att komma i andra hand...
Hur som helst var det kul att ses och de firade Brolles första semesterdag efter sommarens rock n'rollturné! Han kom direkt från Helsingborg och var nöjd över att nu få softa lite och vara med sonen. Träffade också Lee's mamma men hon sprang mest runt. Någon måste ju handla också när grabbarna måste prata med tanter... Haha! Och Brolle hälsade till alla han känner - som jag känner!
Hur som helst var det kul att ses och de firade Brolles första semesterdag efter sommarens rock n'rollturné! Han kom direkt från Helsingborg och var nöjd över att nu få softa lite och vara med sonen. Träffade också Lee's mamma men hon sprang mest runt. Någon måste ju handla också när grabbarna måste prata med tanter... Haha! Och Brolle hälsade till alla han känner - som jag känner!
Nu sitter jag vid datorn igen. Har pausat för att hänga tvätt och kommer mig kanske för att börja packa lite senare ikväll men först har jag tänkt jobba ett par timmar till. Märkligt att det alltid ska dra ihop sig med jobb innan man ska åka bort... Men det är väl meningen att man ska känna att man lever! Haha!