Skrotad och klar!
Jaha, så var det här roliga över! Har med glädje följt serien som nu visades för sista gången ikväll! Min stund i etermediat är över och det var riktigt kul! Så här i efterhand hade jag nog gjort en del saker lite annorlunda. Allt blir t ex lite eljest när man är i närbild.
Man inser ju att man aldrig kan "tappa fejset" som jag gör ibland när jag ska se förskräckt ut. Tappar man alla uttryck så ser man bara gammal ut... Sedär! Jag delar ut lite kritik till mig själv! Inget ovanligt - men den här gången hoppas jag också att jag lär mig något av det!
Så fortsatt skrotning av det otränade ytterhöljet! Imorrn är jag igång igen! Nu kliar det dock i näsan och snoret rinner så jag ska faktiskt gå och lägga mig.
Man inser ju att man aldrig kan "tappa fejset" som jag gör ibland när jag ska se förskräckt ut. Tappar man alla uttryck så ser man bara gammal ut... Sedär! Jag delar ut lite kritik till mig själv! Inget ovanligt - men den här gången hoppas jag också att jag lär mig något av det!
Här är jag kidnappad och klar. Ser fortfarande yrvaken ut så jag gissar att det här var en morgontagning. Eller så ser jag så här trött ut hela tiden... Haha!
Och här har jag tappat ansiktet! Förskräckt - men med kinder som hänger som på en hamster! Rynkig äldre kvinna med tendens till mustasch... Otäckt realistiskt!
Och här har jag tappat ansiktet! Förskräckt - men med kinder som hänger som på en hamster! Rynkig äldre kvinna med tendens till mustasch... Otäckt realistiskt!
Skillnad! Jag förstår varför jag jag nästan alltid skrattar. Det är som om hela ansiktet lever upp och föryngras. Det här är något att tänka på när man har en sur dag. Man blir vackrare, eller åtminstone slätare, när man skrattar! Det fungerar precis som med självömkan. Det är nämligen som att dricka gift och tro att nån annan ska dö av det...
Roligaste minen var väl när jag inser att loppet är kört och istället för att på "Monica-Lindgren-maner" skrika högt - så äter jag gurksnittar... Haha!
Roligaste minen var väl när jag inser att loppet är kört och istället för att på "Monica-Lindgren-maner" skrika högt - så äter jag gurksnittar... Haha!
Det här var kanske ett självcentrerat inlägg men det är ju min blogg och jag måste reflektera lite över vad jag sett. Det jag tycker sämst om är nog inte att jag ser gammal ut. Rynkor är bara ett bevis på att man har levt och med tanke på hur bråttom jag alltid har haft så är det snarare fartränder! Nej, jag är nog mer bekymrad över att jag ser tjock ut i ansiktet. Men det är ju faktiskt något som jag kan åtgärda - åtminstone delvis!
Så fortsatt skrotning av det otränade ytterhöljet! Imorrn är jag igång igen! Nu kliar det dock i näsan och snoret rinner så jag ska faktiskt gå och lägga mig.
Stort beröm till alla som gjorde den här serien så bra med så minimalt med tid och resurser! Otroligt bra jobbat! Jag är imponerad och hoppas för Ted och teamets skull att det blir en fortsättning! Under tiden får vi hjälpas åt att skrota det som kommer i vår väg!