Dubrovnik - Dag 6!
Häftigt! Det studsade på räcket! Det gick hur som helst över och vi drog ned på stan för ännu en turistdag. Passar bra när vädret är lite ombytligt.
Lite kyrkor! Den här är S:t Blasius' - deras skyddshelgon.
Här låg det en turist som blivit kvar... Nej, förlåt, martyr ska det visst vara...
Och på ett av torgen i gamla stan så var det marknad.
Tror att det här var Rosenpotatis! Samma tidiga sort som vi har hemma hos mina föräldrar! Jag kan ha fel men det var väldigt likt!
Och på taket satt enorma mängder duvor! Statyn bara står där och väntar på att bli nedskiten... Stackarn!
Men helt plötsligt lyfte alla! Nästan skrämmande många! Man vill inte tänka på Hitchcocks "Fåglarna"...
Det här hade varit något för dig Åsa som gillar lerduveskytte...
Och alla landade obehagligt nära - mitt på torget!
Någon måste ha slängt ut något ätbart... Och det verkade vara bara turisterna som uppfattade det här som något anmärkningsvärt!
De inhemska bara traskade rakt igenom! Coolt!
Nåja, vi fortsatte vårt strosande - håller på att vara ganska bra på det nu! Och den här gamla stan är så full av gränder och prång att man nästan inte hinner runt trots att man går här en hel vecka. En del gator har vi förståss vandrat flera gånger eftersom man heller inte hittar - trots karta...
Ooops! En kyrka till! Det här är egentligen inte mina favoritplatser eftersom man både ska vara tyst och inte ta några bilder... Jag är extremt olydig så det blev till att gå ut igen!
Ghettot kanske var mer min avdelning... Även om jag tycker att det är synd att man ska klottra ned så historiskt viktiga och fina miljöer! Där går min olydnad över direkt!
På tal om olydnad så hittade jag en bra förlaga till den bur som Maria vill ha på torget där vi ska sätta den man som stal mobiltelefonen av en kvinna som segnat ihop och försökte ringa larmcentralen... Här kan du sitta så ska vi spotta!
Här i Dubrovnik är de femdjävliga på stenläggningar, murar och klinker! Men eldragningarna lämnar en hel del i övrigt att önska... Ser rent livsfarligt ut!
Och i gränderna sitter små kvinnor och broderar och virkar de allra finaste dukar. Synd att man inte har den stilen hemma, annars skulle man gärna ha köpt för att stödja dem.
Och inne i stan finns det också gott om trappor... Vad trodde ni?
Maken körde den mer hårdhudade stilen!
Tills det blev lunchdags! Då blev han mjuk igen och vi valde ett ställe vi fått tips om där de serverade mackor på hembakt bröd med lufttorkad skinka och lokal ost. Joodå! Inte dumt! Längre in på samma gata låg ett museum som visar krigsbilder.
Måste ses!
Oerhört starka bilder från bl a massgravarna i Srebrenica. Fy fan vilken massaker!
Bara liksäckar i flera rum... Jag kände att jag måste läsa på mer om kriget och historien. Det här hände ju för knappt 20 år sedan och borde vara något man aldrig ska glömma!
Sedan tog vi en runda på Akvaria (eller hur man nu skriver det på Kroatiska). Det här måste väl vara silverfiskar?
Muränor! Obehagliga!
Och den här bilden är till Chrissie som gärna gör konstverk med fiskar i träden.
De här söta flickorna stod länge och klappade en bläckfisk genom glasrutan. Jag tror inte att de hade tyckt att den var så gullig om den kommit ut...
Men verkligheten har ju lust att överträffa det mesta! Utanför lokalerna, i vattnet i hamnen hade någon slängt ned en brödbit... Många fiskar blir det! Nej, dags för kaffe och nästa tips om ett bra fikaställe! Men vem sitter där?
Hela möhippan! Väldigt engelska och, om möjligt, ännu mer högljudda! Det här var ingen vanlig möhippa eftersom den verkar räcka i flera dagar! Den blivande bruden var i högform!
Vi slog oss ned lite längre bort och fick in både gott kaffe och denna fantastiska vanilj- och chokladkaka! De är väldigt bra på desserter här! Tyvärr... När jag kommer hem blir det inga alls!
Men vi fortsatte vårt vandrande och gick en sväng ner till havet innan vi beslöt oss för att ta en ny väg hem. Det borde gå att komma runt vår gamla trappa... Men genvägar är ofta senvägar...
Den här var, om möjligt, ännu längre... Och det var inte den enda vi var tvungna att gå uppför! Haha! Lång näsa fick vi! Men det är ju roligt att se nya platser! Tur det!
Vi hamnade till slut på en ny utsiktsplats väldigt högt upp men ingen väg att ta sig vidare till vårt hus... Aldrig att jag går ner igen och upp på gamla stället! Därför blev det till att fråga en trevlig man i rutiga kalsonger som visade oss en genväg och skrattade gott åt våra försök att hitta hem...
Men det gjorde vi till slut och nu sitter vi här i solen med usel uppkoppling så det här blogginlägget har tagit evigheter! Läs med andakt... Haha! I'll be back!