12-12-12 23.00...
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter... Men det är tur att vi kan glädja oss åt nya och händelserika dagar framöver! Den här dagen avslutade jag dock på Nordanåteatern där jag besökte Teater Bartolinis och Västerbottensteaterns "Julstämning"!
"Kom och få Julstämning i vintermörkret!" hette det i rubriken, men jag undrar om den verkligen var den rätta? "Kom och lär dig mer om flyktingarkvinnors och invandrares situation" eller "Kom och hjälp till att öka mångfalden i Skellefteå!" hade kanske varit bättre. Eller åtminstone stämt mer med den föreställning vi såg.
Men missförstå mig inte. Jag tyckte att det var ett högst lovvärt initiativ att göra en körföreställning där delar av biljettpriset gick direkt till actionaid för att hjälpa världens fattiga och att ta ställning! Det ställer jag upp på direkt! Jag tycker också att vi i gemen måste sluta vara så rädda för att ta kontakt med människor från andra länder! Eller rättare sagt flyktingar! För vi gör ju lite olika... Vi pratar gladeligen med en amerikan, men kanske mindre gärna med en afrikan? Ja, det kanske är att hårddra det men det är väl så det ser ut? Så långt var jag med i båten!
Men missförstå mig inte. Jag tyckte att det var ett högst lovvärt initiativ att göra en körföreställning där delar av biljettpriset gick direkt till actionaid för att hjälpa världens fattiga och att ta ställning! Det ställer jag upp på direkt! Jag tycker också att vi i gemen måste sluta vara så rädda för att ta kontakt med människor från andra länder! Eller rättare sagt flyktingar! För vi gör ju lite olika... Vi pratar gladeligen med en amerikan, men kanske mindre gärna med en afrikan? Ja, det kanske är att hårddra det men det är väl så det ser ut? Så långt var jag med i båten!
Och här började föreställningen med den fantastiskt begåvade Saga Eserstam ensam på scenen! Hon gestaltade fyra olika invandrarkvinnor och delgav oss deras resa till Sverige och de svårigheter de mötts av. Hon var som vanligt heeeeelt lysande och berättelserna gripande och oerhört starka!
Hon backades upp av sångare från Cantokören och Mångfaldskören som hjälpte till att skapa stämning! Och jo, de sjöng julsånger, men det skapade kanske inte direkt julstämning. Möjligen ett dåligt samvete över att man firar jul på det sätt som vi gör idag. Föreställningen slutade också med lite pekpinnar och frågor till oss i publiken om det verkligen var så här det skulle gå till?
Jag håller med fullständigt när det gäller asylärenden där folk får vänta på att bli utvisade utan att ha en aning om var de hamnar. För mig får alla gärna stanna och beviljas uppehållstillstånd direkt! Jag tycker att Migrationsverket ska skämmas! Men jag kände ju att jag ändå fick en reprimand trots att jag försöker vara ganska vidsynt i livet.
Nästa problem var också: Var var invandrarkvinnorna själva? Det fanns två vuxna och två barn i kören men jag hade väldigt gärna sett fler och att åtminstone en av historierna hade återberättats av någon som upplevt detta. Det hade kanske inte blivit samma kvalitet på skådespeleriet men hade nog känts rättare på något sätt. Nu handlade det om mångfald och om invandrare och våra svårigheter att acceptera och integrera dem i samhället - men på scenen fanns de inte med. Det var som att prata om dem och inte med dem.
Ja, jag är imponerad över föreställningens kvalitet och väldigt mycket över Sagas prestationer men tycker att det var något som blev lite tokigt - eller kanske pretentiöst. Som att de ville så mycket men inte hade haft tid att låta de inflyttade vara med. Ja, det är bara några frågeställningar som dök upp i mitt huvud efter föreställningen.
Jag håller med fullständigt när det gäller asylärenden där folk får vänta på att bli utvisade utan att ha en aning om var de hamnar. För mig får alla gärna stanna och beviljas uppehållstillstånd direkt! Jag tycker att Migrationsverket ska skämmas! Men jag kände ju att jag ändå fick en reprimand trots att jag försöker vara ganska vidsynt i livet.
Nästa problem var också: Var var invandrarkvinnorna själva? Det fanns två vuxna och två barn i kören men jag hade väldigt gärna sett fler och att åtminstone en av historierna hade återberättats av någon som upplevt detta. Det hade kanske inte blivit samma kvalitet på skådespeleriet men hade nog känts rättare på något sätt. Nu handlade det om mångfald och om invandrare och våra svårigheter att acceptera och integrera dem i samhället - men på scenen fanns de inte med. Det var som att prata om dem och inte med dem.
Ja, jag är imponerad över föreställningens kvalitet och väldigt mycket över Sagas prestationer men tycker att det var något som blev lite tokigt - eller kanske pretentiöst. Som att de ville så mycket men inte hade haft tid att låta de inflyttade vara med. Ja, det är bara några frågeställningar som dök upp i mitt huvud efter föreställningen.
I pausen serverades det marockanskt te och fantasifulla bakverk som var urläckra - men också ganska söta.
Jag var där med min kompis Lisbeth och här har vi hamnat i samspråk med f d arbetskamraten Jonas som verkade ha förstånd nog att inte äta så mycket sötsaker... Det gjorde däremot jag... Och jag som brukar kalla maken för en sockergris får nog snart finna mig i att själv åtminstone kallas sockerkulting... Imorrn bliiiiir det träning igen!
Rose-Marie Lindfors som gör ett fantastiskt mångfaldsarbete var där för att peppa folk att komma med konkreta idéer om hur vi ska öka den i Skellefteå. Väldigt bra initiativ och man fick också skriva upp sin förslag på en av väggarna. Hoppas det kommer något bra ut av allt detta!
Men någon julstämning fick jag däremot inte. Håret på armarna reste sig när Saga sjöng "O Helga natt" och andra fina sånger med kören i bakgrunden - men det var mer som en tidsanpassad paus mellan berättelserna. Att vi skulle tänka annorlunda på betydelsen av texterna förstod jag nog men jag vet inte om det hellre skulle ha varit sånger från de invandrades länder eller om man skulle ha blandat upp dem. Det enda jag personligen saknade ikväll var invandrarna.
Men någon julstämning fick jag däremot inte. Håret på armarna reste sig när Saga sjöng "O Helga natt" och andra fina sånger med kören i bakgrunden - men det var mer som en tidsanpassad paus mellan berättelserna. Att vi skulle tänka annorlunda på betydelsen av texterna förstod jag nog men jag vet inte om det hellre skulle ha varit sånger från de invandrades länder eller om man skulle ha blandat upp dem. Det enda jag personligen saknade ikväll var invandrarna.
Inte var det av förstånd jag undvek sötsaker - hade inte en krona i kontanter. Fick pruta i jackinlämningen. I övrigt kan jag hålla med om rätt mycket i det du skriver.