Kompenserar...
Redan när jag vaknade tung i skallen fick jag dåligt samvete. Kände att jag inte orkade masa mig iväg till jobbet men började ändå kompensera detta direkt med telefonsamtal vid åttatiden och sedan hamnade jag vid datorn. Och där blev jag kvar. För att det inte skulle märkas att jag varit sjuk har jag jobbat på som vanligt för att allt skulle hinnas med. Som om jag inte varit sjuk. Och eftersom jag var hemma istället för på kontoret så har jag också använt tiden till att sitta och fundera över revyupplägg och sketcher - saker som jag inte hinner när jag är på kontoret. Jag har alltså försökt göra båda delarna. Så här i efterhand hade det varit bättre om jag åkt på jobbet. Då hade jag inte behövt göra lika mycket... Smart?
Och eftersom jag var hängig idag fick maken fixa lunch och för att kompensera detta har jag lagat biffar av ett helt kilo köttfärs ikväll. Naturligtvis har jag också varit och handlat för att kompensera att jag varit borta ett par dagar... Jag har också tvättat en maskin , städat ur kylskåpet, kastat gamla rester, diskat och sedan stökat ur diskmaskinen för att kompensera att jag inte gjorde det sist. Och eftersom en del kunder väntar på sina biljetter har jag varit ned på kontoret för att skriva ut dem och lägga i kuvert så att de ska kunna hämta dem imorrn ifall jag är sjuk en dag till... Det kallas väl kompensation i förskott? Smart är det i alla fall inte!
Nu måste jag ta mig i kragen och tvinga mig själv att sluta kompensera! Jag gör ju så förbaskat mycket i alla fall! Och det är ingen som är missnöjd eller klagar! Här är det verkligen "själv är bäste dräng". Därför blir det nu en stunds nedvarvning och, om jag behöver, sovmorgon imorrn! Då är det väl hög tid att jag kompenserar mig själv för att jag varit för lite ledig?
Något jag i alla fall alltid unnar mig är färska blommor varje vecka och massor med tända ljus! Den typen av kompensation är jag riktigt bra på!
Duktigt. Men var varse på tempot. Litet vila behöver du ibland, men det känns som om du kan konsten att koppla av. Och blommorna – dem får du väl av Ulf?