Ibland går det bara så lätt...
Startade dagen med att ta tag i ett projekt jag inte kommit igång med. Vi gör en jubileumsfilm till Contractors 100-årsfirande och jag borde ha skrivit all text klar men det har inte kommit några riktigt briljanta ingångar. Nu blev jag ensam hemma sedan maken åkt till farfars för lite utejobb. Jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen och helt plötsligt rasslade det bara till och jag gjorde en grovskiss på några timmar. Avbröt inte ens för annat än mer kaffe. Härligt!
Varför har jag lämnat det så länge? Och varför går det ibland så tungt att starta upp vissa saker? Har man väl börjat gruva sig för att komma igång blir man så stressad över att det borde ha varit gjort att det blir ännu mer motbjudande att börja. Och det spelar ingen roll vad det är. Allt som inte blir gjort på en gång blir snabbt en kvarnsten runt halsen - åtminstone för mig.
Samma sak är det väl med promenaderna. Jag har länge tänkt att imorrn måste jag komma igång och promenera en sväng varje dag. Och nästa dag tänker jag att det blev inte idag men imorrn... Nu är jag plötsligt där! Otroligt! Jag vet inte vad som motiverade mig men nu känns det konstigt om jag inte hinner en sväng på kvällen. När jag skriver detta har jag just kommit tillbaka från en promenad som i och för sig gick jättetungt men som ändå är avverkad! Kanske är det så att vädret också har gjort sitt. Ju varmare det blir, desto närmare kommer man bikinisäsongen och desto mer avskräckande blir den nuvarande spegelbilden... Jag är ingen bantartyp men att röra på sig kan i alla fall inte göra saken värre. Fick denna seriestrip på mailen idag och den är väl en skräckinjagande påminnelse för vem som helst... :)
"Får jag rabatt om jag inte köper behån?"