Jag blir så glad!

Det är väl för härligt när dagarna blir längre och man får en massa extratid mellan jobbet och TV:n. Det är inte bara middagsfix utan man ska ut - bara för att man kan! Jag har just kommit tillbaka från en långpromenad där jag bara gått omkring och känt mig glad! Glad över årstiden och vädret, över alla människor som är ute och stökar, gör fint på sina tomter och pysslar med sina hus, glad över alla små friggebodar som poppar upp och som får alltmer originellt och smakfullt utseende, men mest glad blir jag av alla dessa barn!

Vi har fått nya grannar på två sidor och en hel massa nya barn som spinger omkring och leker, hoppar studsmatta, cyklar och drar dockvagnar. Just när jag skulle promenera iväg fick jag besök av två flickor som ville följa med eftersom nallarna skulle sova i vagnen. "Vet du?" Nej... "Att nallen är trött för att han har hoppat hela dagen." Oj, då, sa jag, då måste han vara jättetrött. "Nej, inte min" säger nästa. "Min har bara hoppat lite, men kan vi följa?" Nej, det går nog inte eftersom jag ska gå jättelångt. Tystnad. "Men vi kan cykla!"

Ja, vi kom överens om att gå med nallarna runt kvarteret när jag kom tillbaka. Båda två blev tvärnöjda och ropade: "Okej, hej då!" Inte särskilt ledsna över att ha blivit nekade heller. De hade redan bytt spår och var på väg mot nya äventyr! Jag log för mig själv en lång stund när jag gick. Man blir glad, helt enkelt!

  
Till lucia blev vi också glada! Maja, Miriam och Alva plingade på, bjöd på pepparkakor och sjöng både traditionella visor och egenkomponerade sånger! Det kan pigga upp den mest vintertrötta!!!