Vilken fest!

Nyss hemkommen från en supertrevlig och välarrangerad 100-årsfest! Det var verkligen ett arrangemang värdigt en hundraåring! Högkvalitativt program, trevliga människor och supergod mat! Jag är helnöjd! :)

Började med att komma i god tid (det hade alla andra också för ovanlighetens skull gjort), träffade gamla bekanta och gick sedan en trappa upp på Folkparken där vi minglade och fick välkomstbubbel och snittar. Där stod också stackars Roger Nylund och fotograferade alla gäster (kanske lite overkill) och vi får väl se om man fastnade på bild. Han gjorde i alla fall ett gott jobb!


Här ser vi David Nyberg i kö till "the photo spot". 

Sedan blev det bordsplacering och förrätt. Restaurang Bryggargatan i Piteå stod för kvällens fyrarättersmeny och det var allldeles utsökt gott! Vi började med förrätt bestående av Rökt forell med yoghurtcrème, brynt smör och & dillmarinerade grönsaker. Det brynta smöret serverades bl a i pulverform vilket var klart annorlunda. Gott var det och hungrig var jag så jag glömde att fotografera anrättningen... sorry!

Här började också det digra programmet. Med Reventberg var kvällens värd och hon lotsade oss skickligt genom Norrans första 100 år. Med hjälp av bildspel, skådespelare, musiker och sångare höll hon tre lättsamma pass där hon på ett småputtrigt och roligt sätt berättade om allt som hade hänt sedan den första tidningen kom ut.


Hon intervjuade också f d medarbetare och bjöd upp chefer som höll riktigt uppskattade tal. Bäst var förre VD:n Cal Wikström som passade på att berömma alla medarbetare - någon som han påstod att han aldrig har gjort under sin verksamma tid. Starkt, ärligt och från hjärtat!


Emelie Fjällström och Anders P Pettersson gav oss musik från 60-talet på ett alldeles lysande sätt! Och det här säger jag inte bara för att jag känner dem... De är superbra! Lite senare fick vi även musik av Steamin' Jesaja men de glömde jag förståss fotografera... Bra var dom i alla fall!

Dags så för varmrätt. Vad säger ni om Stekt reninnanlår, rotselleripuré, röstipotatis, enbär, syltlök och murkelsås?


Jag säger fantastiskt gott! :)

Sedan var det dags för Med igen. Jag hann träffa henne innan det var dags och berömma henne både för värdskapet och den fantastiska outfiten!


Smakfullt och snyggt!

Med hjälp av bildspelet gick vi vidare och återblickarna innehöll också väl hågkomna nyheter. Den här mannen fanns givetvis med och ni minns väl alla hur det kändes när Sverige stannade?


Jodå, t o m i skolan var det avbrott i lektionerna när Ingemar åkte!

Det kom också videohälsningar från andra kända Västerbottningar. Först ut var den här mannen från Raggsjö:


Han berättade, som bara han kan göra, om tidningens betydelse för orten och människorna. Men han var inte ensam. Näste man ut var även han författare. Och nu förstår ni säkert vem jag tänker på?


Nej, det är inte tjuren Ferdinand! Jag pratar naturligtvis om P-O Enquist. Per Strömbro tog chansen att höja glaset när han inte trodde att någon såg... men bloggens utsända haffade honom naturligtvis på bild!

Därefter kom mellanrätten. En osttallrik som kanske inte luktade så gott... Ja, jag var ute i köket för att morsa på P och Emelie och tyckte att det luktade fruktansvärt mycket fotsvett där inne... Det var ostarna...  


Nu blev de faktiskt bättre när man stoppade dem i munnen! Smakrika sorter med olika tillbehör som balsamicoreduction, fikon e t c. Längst upp ser ni min bordsplacerings banderoll. Monica Johansson... Jojo, nu fick man byta namn också! Och till vänster om namnet fanns naturligtvis den nu karakteristiska älgen som jag inte är så förtjust i men som tydligen är här för att stanna.


Trevliga människor hade vi också till bordet! Här ser ni Ulf med sina bordsdamer Ingmarie och Birgitta.


Själv hade jag nöjet att sitta mellan Rolf och Kenneth! Längst till höger ser ni också Yvonne Rönngren. Det bästa har jag dock sparat till sist. En alldeles ljuvlig dessert! Det här var nog det godaste jag har ätit i den vägen!


Vanilj & Vitchokladmousse, åkerbärssorbet och havrekross. I mitten fanns också inslag av lakrits och hackad citronmeliss. Allt gifte sig på ett utomordentligt sätt och man ville inte att det skulle ta slut... Men det gjorde det naturligtvis. Nu har Ulf beställt samma dessert här hemma imorrn och det tror jag blir svårare... Men jag ska faktiskt försöka mig på att komponera ihop något liknande här framöver. Det var verkligen outstanding!

Tiden går fort när man har roligt och efter en middag som tog nästan fem timmar var det äntligen dags för Boliden Big Band att äntra scenen.


Och dans till storband är väl en höjdaravslutning på ett lyckad fest!

Nu är klockan snart 02.00 och det börjar vara hög tid att lägga sig eftersom det är jobbardag imorrn. Ulf har jour och jag repar så vi säger Godnatt och Tack för ikväll!





#1 - - Ola T:

Kul att ni hade roligt!

Och tack för referatet!

#2 - - Monica:

Vassego! Saknade dig dock på kalaset!